honom till trädgårdsgrinden, skyndade ho kter in för att på James Camerons barn slösa den kärleksfulla omsorg, hvarvid gossen var så ovan, att han till en början knappt visste huru han skulle bemöta den. Men sedan den första, barnsliga skyggheten förgått, slöt sig gossen till Ruth med den varmaste kärlek. Ännu mycket blyg för de båda andra barnen, två friska, bu!lersamma yrhättor, var Willie lycklig och nöjd endast då han fick vara vid Ruths sida, äfven om hon ej brydde sig vidare om honom, än att hon höll hans hand eller lade armen omkring hans hals. Det var en vacker och solig eftermiddag omkring en vecka efter doktor Camerons besök hos Ruth Edgestone, då hon och Willie voro ensamma i trädgården. De båda små flickorna hade under Janes beskydd gått ned till sjöstranden, men Willie hade sh innerligt bedt att få stanna hemma, att Ruth uppfylde hans begäran, Der satt hon således nu vid sitt arbete, och den lille gossen sprang omkring i trädgården, Än kom han till henne med en blomma, med en glittrande sten eller en lysande insekt, och om alt hade hon att förtälja någon historia ur sagoraas verld eller ur patureng stora, rika bok, och i alt hvad hon sade fann det späda sinnet näring för vaknande tankar och begrepp. Ruth märkte, att han förstod henne, och detta gjorde det för henna dubbelt roande att språka med ho nom. Ruth hade stannat hemma för att sy; ty att hålla de små barnen snygt och väl klädda gaf henne arbete nog. Många stygn hade hon likväl ej kunnat taga, då trädgårdsgrinden öppnades och brefbäraren med sin vanliga, fryntliga min kom och räckte henne ett bref. Kunde det vara från Willios far? Rutbs hjerta samman.