Aftonbladet – 21 november 1874, sida 3

land, detta underbara samhälle, såsom er fransk författare yttrar sig, tom ersättel medborgareandan med underkufningsandan den sjelfständiga personligheten med under såtarnes gemensamma högfärd, hvars enda tanke är att påtvinga hela verlden den ende tsaren. Här är å nyo det råa väldet lik tydigt med ära, och piskan framvisas såsom den välgerning, hvilken det vestra Europa har att vänta af östern! Hvilka fruktansvärda framoch äterkast. ningar mellan mongolisk-hunniska och vesteuropeiska ideal, mellan barbari och civilisation beteckna icke dessa åratal: 1794, 1814, 1845! Dessa omkastningar inträffa äfven under Alexanders I:s och fortsättas ännu under Alexander II:s regering. Djerschovin lefde till 1819, altså långt in i Alexander I:s tid, då ryska literaturen tagit en ny riktning och fått nya banerförare, Nikolai Karamsin anses såsom grundläggare af romantiska skolan i Ryssland. Karamsin är den förste egentlige literatör i Ryssland, d. v.s. den förste person i Ryssand, som egnat sig uteslutande åt skriftitällareskap. Vid 38 års ålder utnämndes an dock till rikshistoriograf. Karamsin är in mångsidig förmåga, äfven i det afseen: let, att han i sin egen utveckling kunde ipptaga helt olika riktningar, JTlan erhöll in första andliga uppfostran hos de marinistiske mystikerne i Moskva (Novikov, Lanskoi, Vielohovski m. fl.), vände sig selan till den rationalistiska upplysning, som rar på modet i S:t Petersburg, gjorde vidyftiga utländska resor, väckte intresset ör tyska och engelska literaturen och inörde i samband dermed nyromantiken, som edan herskade i Tyskland. Altså: mystisk svärmare, fransk rationalist, tysk nyromaniker. Derjämte var Karamsin demokrat och republikan — i teorin; men när det hlef råga om praktiken, då rekommenderade an upplyst despotism. Han befordrade rationalitetsmedystandet i tidens anda, men notsatte sig en särskild statsförfattning åt ;olackarne, emedan den skulle förstöra