Aftonbladet – 21 november 1874, sida 3

———r— Öfver Atlantiska oceanen. (Från Aftonbladets specielle korrespondent i Förenta Staterna.) (Forts. från gårdagsbladet.) Den 21 Oktober, kl. 7 e m. Hvad jag i går var djerf nog att förut spå, innan jag begat mig upp för attfresta på de jämt nitton rätter mat, som hof mästaren den dagens middag bjöd oss på. slog i det allra närmaste in, ty vid det rikt dukade bordet funnos icke flere än befälet. doktorn, jag sjelf och en annan salongspassagerare. BServeringen försiggick dock på samma minutiösa och högtidliga sätt. Locken b alla faten aftäcktes på en gång. vid ett gifvet tecken af hofmästaren, passarne, alla iklådda en slags Ae orm strängde all tänkbar öv oörtalningsförmågs för att få en att ll minstone smaka på hva och en al rätterna, och hade icke vädret varit BÅ genomtråkigt och situationen så pinsamt enformig, så hade väl middagen smakat bättre, än den gjorde. Sedan jag väl fått soppa, fisk och en rapphöna, var det också min mening att retirera till rök. rummet, då plötsligt ett frasande hördes i ;rappan till damsalongen och in skrider en ång, ännu ganska siratlig engelsk dam. Tofmästaren skyndade fram, erbjöd sin arm ch förde henne till en plats vid bordet. Ton var blek som döden, och när hon tog n rostad brödskifva, var det endast med tor svårighet hon kunde föra den till munlen. Som jag förutsåg, att här skulle inträffa ågon slags katastrof, som alltid borde lifva ett afbrott i enformigheten, så stanade jag qvar och bestälde en portion f engelsmännens välsignade plumpudding, vars förnämsta egenskap, efter min ringa örmening, ligger i den brinnande såsen. Den engelska damen satt emellertid ännu var med sin rostade brödskifva, och förökte att se manhaftig ut; hade hon fått ara i fred, så hade också troligen alt gått äl, men de åtta å tio uppassarne, som svärbrer Br re RR