Aftonbladet – 21 november 1874, sida 2

Ryska grupper och personnager, framstälda för svenska läsare.) IL Under Alexander I:s tider. Till de grupper af ryska liberaler, som vi förut tecknat, sällar sig en ungdomsfrisk flock, hvilken kommer direkt ur krutröken på de napoleonska bataljfälten, Kriget anses just icke som en skoia för frihet och humanitet. Så var likväl i många afseenden fallet med befrielsekrigen 1813—1814. Att döda af maktlystnad, är höjden af brutalitet. Att dö i försvaret för civilisationens id6er, för nationell och industriell frihet, är deremot höjden af human hänförelse. En fläkt af denna höga idealism nädde nu äfven ryssarne. 3 Då Napolecns stora armö brann och frös i Moskva, hörde ryssarne för första gången ordet fädernesland klinga ur sin regerings proklamationer, Dittills hade lösen varit uteslutande: Gud och tsarem. Lyckliga i sin nyväckta fosterlandskänsla, som tillerkänts dem af sjelfva den höga regeringen, drogo de kort derpå i svora skaror in i Tyskland, Mon de kommo icke för att eröfra, plundra, förtrycka; de kommo — huru märkvärdigt! — för att befria, De skyddes icke, som främlingar, barbarer, vilddjur — de helsades, som välgörare, vänner, bröder. Man kan tänka sig hvilka känslor de stackars! ryssarne, som dittills hade spelat en helt annan rol i verlden, nu plötsligt skälle erfara! De drogo fraw genott länder och be: folkningar fed en högre kultur, humanare samfundsförhållanden, ädlare seder, än åcras egna. De kunde icke undgå ätt jämföra, refiektera och att snart känna en underlig läägtan vakna i sitt bröst. De hörde rundt omkring sig de germartiska stammarnes frif) Se Aftonbladet n:o 262 för den 11 Nov.