Aftonbladet – 20 november 1874, sida 3

han alt sedan sitt sista samtal med Winifred hade gjort sig rörande sitt förhastade giftermål, äterkommo med fördubblad styrka och bitterhet. Han Iutade hufvudet met väggen och utbrast i en ton af den djupa. ste ängslar: O, Gud, hvad har jag gjort, hvad har jag gjort?s Han visste ej att han talat högt, och med långsamma, tunga steg samt ännu tyngre hjerta återvände Cameron till sitt rum. Det första, han der gjorde, var att uppbränna det bref, han en half timme förut skrifvit; derefter satte han signed för att samla sina tankar och söka ingifva sig den styrka, som han behöfde för att kunna rädda den svaga qvinna, hvilken, så vida ej en frälsande hand utsträcktes mot henner gkulle vara förlorad. Men en dödslik domning hade lagt sin tyngd öfver James Camerop. Detta var den; andra natten, på hvilken han icke legat, och den fjerde, på hvilken han icke sofvit. Kroppens maktlöshet inverkar på den starkaste själ. Ehuru han nu satt i timmar orörlig och skenbart försjunken i tankar, ja, ända tills det dagades, hade han ej förmått fatta något beslut. Då han slutligen såg upp, var klockan sex; klockan nio skulle han biträda vid en konsultation i London — Winifred steg alltid upp sent; han skulle ej kunna träffa henne förr än efter sin återkomst, således vid middagstiden. Bästa sättet att bereda sig derför vore att göra en lång promenad; han ville således gå till staden, först till gina rum, sedan till doktor Fenwick, hos hvilken den nyss nämnda konsultationen skulle hållas. I förstugan sammanträffade han ännu en gång med Joe, som skulle uträtta en mängd af morgonens sysslor, innan husets qvinliga domvstiker hade vaknat eller stigit upp.