Aftonbladet – 20 november 1874, sida 3

mtl RR — —. . — ste, man finner att Symington ensam Br 1:v bygde en ångbåt, som navigerade å Clyde kanalen med stor framgång. Denna ång båt var mycket kort och hade en horisox tal maskin, som satte ett enda hjul, akternt i rörelse. Men under alla dessa experiment i dei gamla verlden hade icke amerikanerne sof vit bort sin tid, ty år 1783 finna vi m Fitch medelst ånga och två hjul naviger: en båt å Delaware. Han arbetade mycke -på att få regeringen till att adoptera dett: system, men utan framgång. Misslynt här öfver, lär han då ha förespått, att den tic kommer, när ångan skall blifva den för herskande dvifkraften, äfven å Atlanten r 1787 konstruerade mr Rumsey en bät. omkring 50 fot lång, på hvilken en ångmaskin pumpade in vatten i bogen och sedan dref det ut i aktern, dymedelst framkallande en framåtgående rörelse. Denna båt förmådde att draga en annan, vägande 3 tons, uppför Potomac med 5 engelska mils fart. Den näste amerikan, som försökte sig på stridsfältet, var Robert Fulton, som befann sig i Paris samtidigt med det att den här ofvan omnämnde des Blancg der gjorde sina experiment. I likhet med denne försökte han framdrifva fartyget medelst en ändålös kedja, å hvilken gmå skoflar voro fästa, men öfvergaf snart denna id och återvände till bjulen, Under tiden besökte Fulton flitigt England och Skotland, och ingeniör Symington beklagar sig bittert öfver att Fulton be gagnade sig utaf flere af hans inventioner, utan att offentligen erkänna detta. Kort före denna period bygde John Stewens, från Hoboken, New York, en 25 fot lång båt, med en liten, synnerligt inventiös maskin, som framkallade en fart af 5 engelska mil. År 1804 bygde Oliver Evans, äfven amerikan, en anpran ångbåt, med ett hjul, kallande ångbåten Orukter Amphibolos, År 1807 bygde Fulton en ångbåt, kallad Clermont, som framkallade allmän förvåning, då den började göra reguliera turer upp till Albany, stundom ända till 150 mil långa, med en medelfart af 5 eng. mil. Clermont var 138 fot lång, 18 fot bred och 7 fot djup, samt mätte 60 tons. Dess hjul hade en diameter af 15 fot och voro af järn. Mr Stewens var den förste, som gjorde en sjöresa med Jen af honom bygd tngbåt; han gick näm: ligen från New York till Delaware, och så mänga nya förbättringar hade han gjort å maskinen, att han i smult vatten kunde få upp fartyget till en fart af 13 engelska mil. Som vi ofvan sett, var det år 1807, som regulier passageraretrafik med lngbåtar började i Amerika, och 1811 började ett af den skotske ingeniören Henry Bell bygdt Enefartyg, kalladt Comet, befordra pas sagerare mellan Glasgow och ett Bell tillhörigt badställe å kusten, Isen var nu braten. Den ena förbättringen följde så småvingom eftor den andra, alla fallande inom de senare årtiondena och sålunda obehöfliga att relatera, och så hastig har unåesr de senare fren Angbåtsflottans utveckling varit i alla land, och icke minst i Sverige, att evatistiken endast med svårighet kan följa med den gan; ma. Min afsigt var emellertid endast den att söka i så få drag som möjligt lemna en belysning öfver de svårigheter man hade att kämpa emot, innan Man kom rätt under fugd med och kunde draga fördel af ån:kraftens etora betydelae såsom drifkra:t På fartyg, och om det pu härtill tillåtes mig ått ytira några ord om de svårigheter, som uppstälde sig emot dess användande k Atlantiska hafvet, så har jag för denna gång icke öfverskridit mina angifna gränser. Sedan sålunda ångbåtsväsendet, så att säga, passerat genom sin barndom och pblifvit tillämpadt å floder och kanaler, uppstod . den frågan sjelfmant, huruvida man icke kunde draga en vidsträcktare fördel af det samma. Kunde man icke med en ångbåt fara öfver en ocean, lika väl som en kanal eller flod? Föra bref, passagerare och köpmansvaror till Amerika, Indien och Austra lien, lika väl som till närgränsande länder? Denna fråga framkastades omkring år 1836, diskuterades flitigt, men bemöttes på ett hånfallt sätt af den tidens så kallade auktoriteter, Så afeåfvo t. ex. flere af Englands mest framstående vetenskapsmän sina utlåtanden, uti hvilka de förklarade, att hvad man föreslagit vore en stor dårskap, och de framhöllo alla de både möjliga och omöjliga faror, som skulle möta de män, hvilka voro nog djerfve att, emot vetenskapsmännens afrådande, våga försöket, Man hänvisade på den långa distansen, 3000 mil, på de starka stormar, som rasade på At lanten, på de strömmar, som der med stark fart gingo tvärs för de proponerade ångar-t neg väg, på hjulen, som icke gerna kunde vara några lämpliga framdrifningsverktyg å ett häftigt upprördt haf, på omöjligheten tt föra med sig så mycket kol, som skulle erfordrad, ty mas beräknade att två tons kol skulle minst behöfvas för hvarje häetkraft af maskinen, samt slutligen på möjligheten, för att icke säga vissheten, att ett dylikt vågstycke skulle slutas med att ångbåten komme att hjelplös, utan kol och med sönderslagna hjul, ligga och rulla å Atlantens vågor, till dess någon räddande storm utbröte och sänkte hela härligheten, Visserligen medgåfvo de, att år 1819 en ångbåt vid namn Savannah, om 350 tons dårägtighet, hade verkstält resan från New York till Liverpool på 26 dagar, men de glömde också icke att framhålla, att detta fartyg mera var ett segelfartyg och att ångan vid det sammas framdrifvande endast vat en bisak, och dessutom hade det varit en vecka längre på vägen, än hvad segelfartygen, de s. k. liners, behöfde, Likaiedes räknade de med stor säkerhet ut, att större fartyg än 1200 tons icke skulle kunna navigera å Atlantiska hafvet, och ifven häraf, menade de, skulle visa sig huru ytterst opraktiskt förslaget vore, ty ängbåtarne skulle då knappast få rum för något annat än det behöfliga bränslet, sedan nöligt utrymme tagits i anspråk för kajutor, maskin, proviantrum m. m. Så resonnerade vetenskapsmännen! Ibland affärsmännen diskuterades uuder tiden en icke mindre vigtig fråga: skulle en lylik spekulation betala sig? Det var dem väl bekant, att en ångbåt kostade mycket mera än ett seglande fartyg, så till byggnad som skötsel. Visserligen var antalet passagerake, som för hvarje år for öfver Atlanten, ganska stort, man räknade omkring 60,000; men allra största delen af dem var emigranter, oförmögna att betala så stor afgift, som ångbåtar skulle vara nödsakade tt fordra. Och visserligen var varnbytet mellan den Gamla och Nya verlden redan af ganska omfattande beskaffenhet, men de seglande fartygen borde kunna verkställa ietta utbyte billigare. Derför ansågo köpmännen, ätminstone en stor del af dem, att så vida icke oöfverträffad snabbhet i den föreslagna kommunikationen kunde framkalla en inkomstbringande passageraretraik samt regeringen kunde förmås att lemna någon mera betydlig godtgörelse för öfverbringandet af posten, affären icke skulle betala sig. De förbiskgo emellertid icke de ofantligt stora fördelar, som skulle vinnas ;enom dylika snabba kommunikationer — 4 man huata I Bngslend dh halt Aamntvtn ho LR RR ret AM a hr CA fr ft Mg 2 JA CD VA I BE KK fr VN fr NL VR 0 TR VR rt ÖR fär JRR RR Dir Br 2 SM Fua FM AR tr AP0