Aftonbladet – 19 november 1874, sida 2

LU VE Le STOCKHOLM den 19 Nov. 1 Å Den svenska handelskrisen.: ——— um 80 mehr ———, als man in Deutschland iber die Verhältnisse und Zustände Schwedens im Allgemeinen ziemlich schlecht orientirt ist. Tillfället har fört i våra händer ett nummer af tidningen Altonaer-Mercur för den 5 dennes, der såsom ledande artikel läses en uppsats om Die schwedische Handelskrise, hvars slutord vi tagit oss friheten använda såsom motto för dessa rader. Dess författares mening har ögonskenligen varit att framhålla sig såsom ett lysande undantag från det af honom omnämnda sorgliga och beklagligtvis alt för sanna förhållandet. Vi befara dock högeligen, att han ej — åtminstone icke på grund af sin i fråga varande uppsats — kan tilldömas denna ära. Det talas sålunda på fullaste allvar om en svensk handelskris! Här lefva vi i en lycklig okunnighet om dess symptom och verkningar; men det måtte väl vara sant; — ty Altonaer-Mercur sjelf har sagt det. Bevisföringen är i korthet följande. Ogynnsamma konjunkturer hafva inträdt för de vigtigaste svenska inoch utförselartiklarne; till följd deraf hafva ett antal af de största och mest aktade handelshusen i Stockholm och Göteborg ramlat; aktiesvindeln, från hvilken de öfriga nordiska länderna vetat att hålla sig tämligen fria, har under senaste åren florerat i Sverige långt argare än i Tyskland; der Krach har visserligen ej varit så våldsam och ej häller kräft så många och stora offer i Sverige, som t. ex. i Wien (en dylik sammanställning vågar verkligen vår författare), men våra aktiebolags ställning — så väl de industriella, som försäkringsbolagens — är vådlig; det säger Altonaer-Mercur! Till råga på olyckorna kommer slutligen, att Sverige i är fått usel skörd, särdeles af den för utförseln så vigtiga hafren, hvilken i år ej ens lärer räcka till för landets eget behof! Så lyder domen, och det kunde tyckas fåvitskt att vilja appellera mot den samma, dö den osviklige domaren har vägt vår ekonomiska ställning och befunnit den alt för lätt. Dock, sådan kan en stackars menniska vara, att hon ej tål dylika beskyllningar, och vi äro tämligen vissa, att ingen svensk utan harm skail läsa den i fräöga varande artikeln, särskildt derför, att den utgått från ett land, som så nyss gifvit prof på en ekonomisk ruttenbet, till hvil ken säkerligen hvarken i forntid, nutid eller framtid Sverige kunnat eller skall kunna uppvisa motstycket. — Vi våga således på det bestämdaste påstå, att hvarken hrr Gust. Rooth komp:s eller hr G. A. Wails fallissement eller ens Londonhuset Tiden, Nordenfelt komp:s, eller Neptuni och Poseidons ställning, eller det bedrägeri, som mot Stockholms sjöförsäkringsbolag öfvats af dess f. d. verkställande direktör (och andra fakta vet ej vår förf. att an draga till stöd för sin skildring), — vi våga pästå, att intet af deasa fakta ensamt för sig, ej häller alla till sammans, berättiga att bryta stafven öfver ett holt lands ekonomiska ställning, såsom vore den fullkomligt ohällbar. S Vi kunna i allmänhet ej erkänna oss ega någon förpligtelse att gendrifva de oriktiga uppfattningar rörande vårt lands förhållanden, som esomofiast i utlandet finna ett uttryck, och om-vi för denna gång yttrat några ord i sädan riktning, är det i främ sta rummet för att påkalla deras uppmärksamhet, som saken i främsta rummet borde Iröra. Vi kunna ej tänka annat, än att Stockholms och Göteborgs handelskårer I skola låta sig angeläget vara att kraftigt I gendrifva de beskyllningar, som framslun I gats, och då vi i Altona ega en vicekonsul loch i Hamburg t. o. m. ett lönadt general I konsulat, vore det till äfventyrs ej alt för I mycket begäråt, att de ombesörjde ett offi I cielt beriktigande. Väl veta vi,att den vic för länge sedan är förbi, då Sveriges om bud i utlandet voro till den grad måne om I sitt lands heder och anseende att de, såsor Gustat Löwenhielm, utmanade den som ot tentligen nämnt Sverige bland makter a tredje rangen (och vi hysa just ingen för : kärlek för det sättet att föra sitt lands ru nor med den äran) — men kanske skulle , man ännu i dag kunna med fördel fram ställa såsom ett önskemål något, liknande hans vakna blick och fina sinne för der aktning, man är skyldig ett land, som e förspilt sin rätt dertill. Ett dylikt offici elt uppträdande torde i förevarande fall var: desto mera berättigadt, enär artikelförf., e åtnöjande sig med att påpeka den redar inträdda handelskrisen, jämväl antyder far hågor för hela landets finansiella ställning Vi afstå under ofvannämnda förhoppning för det närvarande att närmare inläta os: på de egentliga affärspunkterna af Altona författarens uppsats, men då just i dess: dagar ett godt material blifvit lemnadt :i den svenska allmänhetens händer för bedö mande af året såsom skördeår, kunna vi e neka oss nöjet att med ledning af dess: faktiska och officiella siffror se till, hurv det förhåller sig med den usla skörd som skall blifva slutstenen i Sveriges eko nomiska ruiv. Våra läsare lära hafva jiakt tagit, att vi tid efter annan under denn: mänads lopp meddelat skördeuppgifter fö! är 1874, sådana de med stöd af distriktvi angifna korntal blifvit i statistiska central g, j byrån beräknade, Insändandet och offent liggörandet af dessa läns-rapporter har eg . Irum med den raskhet, att, i den stund dett: n skrifves, uppgifter saknas allenast för tv ol 0 milen Of IA mal Bin Sandarna Aula I, ( j J j Te FI KT ve