I förra månaden hölls ett järnvägsmöte i Levanger för att diskutera frägan om Trondbjem—Torpshammarsbanans förändring från linien öfver Meraker till en V:erdalslinie öfver Levanger till Trondhjem. Af det referat öfver förhandlingarna, som föreligger, synes det, säger Morgenbladet, att de skäl, som tala för detta förslag, väsentligen äro följande: Veerdalslinien löper under en ojämförligt längre sträcka genom bebygda trakter och har till sin rayon ett af Norges rikare span målsproducerande distrikt. Höjdöfvergången till Sverige går genom skog och ligger 3 å 400 fot lägre än den skogfattiga Merakerslinien. Till följd häraf antages att man skall vinna både en för trafiken lättare linie och betydligt gynnsammare snöförhållanden. Veerdalslinien är för Sverige den kortaste vägen till isfri hamn, liksom den ansluter sig närmare till en blifvande Namsoslinie, hvilket för Sverige måste antagas ega stort intresse. Den i Lsvanger nedsatta järnvägskomitns ordförande anför med anledning häraf följande :Hvad det påståendet angår att svensken absolut vill öfver Meraker till Trondhjem, så förskrifver sig detta från obekantskap med de lokala förhållandena; ty också öfver V:erdalen kommer han till Trondhjem, och han har valet mellan två isfria hamnar och utsigt att med tiden hinna en tredje (Namsog). Och detta, att tillfälle finnes till val, mäste dock för svensken vara af en ganska ingripande betydelse, då han derigenom får fria händer både med atseende på import och export, under det han genom Merakerslinien är bunden vid förhållandena på en enda plats. Ty det bör väl icke vara så, när de andra landsdelarne äro med om att betala, att den svenska och norska styrelsen anlägger en järnbana med särskildt afseende på de båda städerna: Sundsvall och Trondbjem. Afsigten är väl mycket mera att förena Bottenhafvet med Nordsjön och gifva de mellanliggande trakterna, så långt förhållandena medgifva det, del af en järnvägsförbindelses fördelar, Och är detta rätt, synes med nödvändighet deraf följa att, om de lokala förhäållandena icke lägga hinder-i vägen, bör banan ledas genom de rika Indherredsdistrikten. För en opartisk iakttagare, som icke är bunden vid lokala intressen, fortfar den nämnda tidningen, hafva dessa betraktelser åtminstone den betydelse, att saken bör underkastas en noggrann granskning. Det ger på förhand ganska naturligt ut att fortsätta järnvägen från Kristiania till Trondhjem genom Stördalen och Verdalen öfver Levanger till Stenkjer och derifrån vidare till Namsos och med denna nya linie för ögat, hvilken sjelfklart måste byggas med samma spårvidd som Rörbksbanan, ställer sig valet af en föreningelinie med Sverige något olika mot hvad förut var fallet, Det tyckes då förnämligast vara af intresse både för Sverige och Norge att från riksgränsen till en isfri, beovämt belägen och rymlig hamn, erhålla en bana, som kan dragas fram under de gyonsammaste terrängför