Aftonbladet – 18 november 1874, sida 2

dens återställande. Men ehuru republikanerne hade en öfverlägsen styrka och drefvo fienden ur hans positioner, gjorde de dock icke alt hvad man under dylika omständigheter kunde vänta. Carlisterne fingo taga sina kanoner med sig och drogo sig tillbaka i god ordning. Landet har lidit förfärligt. Don Carlos skonade det ej, då han försökte taga Irun; republikanerne gjorde det ej häller och mycken egendom har blifvit förstörd. Återtåget från Irun skall icke komma att likna det från Bilbao. Hvarken pretendentens nuvarande politiska eller militära position kan jämföras med den han för 2ex månader sedan innehade. Då hade han mer än uppfylt sina anhängares förväntningar, och de, som icke följde honom med sina välgängsönskningar, kunde ej annat än förvåna sig öfver hans hastiga framsteg. Hans armå6 tillväxte, hans skattkammare påfyldes oupphörligt från källor, lika hemlighetsfulla som öfverflödande, och hans operarationsfält utsträcktes alt jämt. Detta alt är nu förändradt. Hans verksamhet under sommaren och hösten har svikit hans Vänners förhoppningar och säkerligen skola ej hädanefter understöden så rikligt tillflyta en sak, som icke längre tycks göra några framsteg. Det säges, med hvilka anspråk på tillförlitlighet veta vi ej, att den illa beräknade expeditionen mot Irun företogs under påtryckningen af omständigheter, som gjorde den till en politisk nödvändighet. Man hoppades att efter platsens intagande kapitalister skulle kunna finnas, som egde förtroende nog för den carlistiska sakens framgång, att bistå den med ett välbehöfligt lån. Som nu emellertid företaget misslyckats, skall resultatet blifva något helt annat; de svårigheter, som hittills gjort pretendenten bekymmer, skola för visso alt mer och mer tillväxa, och detta sakernas tillstånd skall icke förfela att göra sin verkan på invånarne i de Baskiska provinserna och Navarra, samt göra dem obenägna att längre draga den svåra bördan af ett krig, som af intet längre kan försvarasg. . Från sin korrespondent i Berlin meddelar Times af den 14 åennes följande telegram rörande rättegängen mot grefve Arnim: Vid slutet af den förberedande undersökningen i detta mål beslöt Berliner Stadtgericht att bifalla allmänna åklagarens framställning, att grefven skulle inställas inför denna domstol såsom anklagad för att hatva borttagit officiella handlingar. Detta domstolens utslag tyckes hafva fallit i måndags — den 9:de. På tisdagen blef anklagelseakten grefven delgifven, och på torsdagsaftonen arresterades han åter. Gretve Arnim, som lider af nervösa attacker af oroande beskaffenhet, blef så upprörd öfver polistjenstemännens oväntade ankomst, att tillkallade läkare förklarade, att hans helsotillstånd icke utan fara medgåfve hans omedelbara förflyttning till fängelset. De båda poliskommissarierne, som hade i uppdrag att verkställa arresteringen, samtyckte då att låta grefven få vistas i sina rum, der han dock behandlas såsom fånge och noggrant öfvervakas. Emedan tre veckor måste förflyta mellan delgifvandet af stämningen och sjelfva rättegången, tyckes grefvens häktning berättiga till den slutledningen, att domstolen anser bevisen för det, som lägges honom till last, vara mycket talande. Det skulle vara svårt att förklara strängheten af de åtgärder, som vidtagits, vore det ej en möjlighet att den anklagade skulle blifva ådömd det strängaste straff, lagen stadgar för brott, sådana som det, hvarför han är tilltalad, det vill säga, icke mindre än fem års fängelse. Beskaffenheten af den förseelse, för hvilken grefven genom domstolens utslag nu formligen blifvit åtalad, måste hafva synts oförenlig med ett fortsättande af rättigheten attfortfarande mot borgen få vara på fri fot. En dylik rättighet beviljas, jag bör tillägga det, långt mera sällan här än i England, och frågan, huruvida den bör medgifvas eller ej, beror här ej så mycket på den anklagades personliga ställning och egenskaper, som på beskaffenheten af det brott, för hvilket han är anklagad. — Den ministeriella Berlintidningen Post säger, att grefve Arnims häktning denna gång till en del blifvit föranledd deraf, att han, då han mot borgen stäldes på fri fot, till andra personer meddelat innehållet af vigtiga politiska aktstycken.