Aftonbladet – 18 november 1874, sida 2

STOCKHOLM den 18 Nov. De senaste händelserna på krigsskådeplatsen i Spanien, hvilka som bekant till skyndat den republikanska armåen fördelar af hvilka Madridregeringen, hufvudlös och oefterrättelig som vanligt, dock icke förstått att sig begagna och hvilka derför icke fört det olyckliga inbördeskriget ett tuppfjät närmare ett af Europa länge motsedtslut — dessa händelser erhålla i Daily News en orienterande öfversigt, hvilken vi här meddela : De senaste underrättelserna om striden vid Iron på tisdagen och onsdagen lemna icke rum för något tvifvel om fullständigheten af det nederlag, som de republikanska generalerne tillfogat Don Carlos. Om besittningen af Irun verkligen egt något af dea betydelee för carlisterne, som general Elios dispositioner under de senaste fjorton dagarne antydt, är det svårt att icke komma till den slutsatsen, att deras sak nu lidit ett stort och ohjelpligt neder lag. Da carlistiska chefernes anförareförmäga och politiska urskiljning nedsättas båda i lika hög grad genom det totala misslyckandet af ett omsorgsfullt planlagdt företag, som blifvit verkstäldt i deras eget land, bland bergen, hvilka gynna deras sätt att föra krig, och midt ibland en befolkning, som är gynnsamt stämd för deras sak. Man har oförsigtigt nog låtit den baskiska befolkningen ge konungen jagas omkring, som hade helgonen beröfvat honom sin ynnest; och ehuru det kan vara möjligt, att böndernas trohet icke tager något intryck af lyckans växlingar, så kan det dock finnas andra, som rätt uppfatta den skada, som de allmänna intressena lida genom fortsättandet af detta inbördes krig, och hvilka skola begagna sitt inflytande för att få ett slut på det. Af de fullständigare redogörelser för striden, hvilka ingått, kunna vi göra oss en ungefärlig föreställning om carlisternes ställning och republikanernes operationer. I de tidigare telegrammen skildrades hufvudsakligen de rörelser, som gjordes af general Lomas trupper. Detta var helt naturligt, emedan Loma icke blott ursprungligen var utsedd till expeditionens ledare, utan äfven de under hans befäl stående trupperna skulle mottaga första stöten af anfallet. Det tyckes dock, att efter det Loma blifvit sänd från Miranda, och kan. ske till följd af de underrättelser, som denne general lemnat sedan han besökt Irun, hade general Laserna sjelf följt sin underbefälhafvare norrut med flere tusen man för att kunna gifva en önskvärd utsträckning åt operationerna, och för att kunna möta en plötslig kraftutveckling af fienden. Sedan carlisterne misslyckats vid TIrun och då det blef säkert, att en republikansk armå skulle snart infinna sig för denna stads understöd, beslöt general Elis att hindra fiendens framryckande öfver bergen och af denna anledning intog han, utan att helt och hållet öfvergifva höjderna vid San Marcial, ofvanför Irun, en position, som utsträckte sig öfver sex till sju (engelska) mil öfver bergskedjan mellan Irun och San Sebastian. En del af denna position, höjderna vid San Marcos, hvilka dominera Renteria och del af landsvägen mellan San Sebastian och Irun, innehädes af carlistgeneralen Ceballos, Han undandrefs genom ett häftigt anfall och den republikanska armån ryckte fram i tre kolonner. General Portilla, med venstra fygeln, ockuperade, utan att möta något motstånd, bergåsen Jaizquibel, som går parallelt med hafvet, en vperation, som hade till följd att carlisterne öfvergåfvo sina centralpositioner, hvilka intogos af generalerne Laserna och Blanco. General Loma eröfrade Oyarzun; han dref fienden framför sig och intågade i skymningen i Irun, under det en mindre kolonn samtidigt satte sig i besittning af San Marcial. Förlusten af San Marcos lade vägen till Tolosa öppen för republikanerne och för att skydda denna stad föll Ceballos tillbaka på Andoain och skilde sig derigenom från de öfriga carlistiska körerna. Den ecarlistiska hufvudstyrkan kämpade på morgonen vid La Pan: cha, som den förlorade, och drog sig derpå till La Vera, der Don Carlos haft sitt högqvarter. Emellertid har Madridregeringen redan befalt general Laserna att så fort som möjligt draga sig tillbaka till Ebrolinien. Denna order kom Laserha till handa i torsdags och han vidtog genast åtgärder för att inskeppa sina trupper i San Sebastian, hvarifrån de skulle skickas till Santander, och derifrån på järnväg till Miranda och Logrono. Madridregeringen tyckes ha blifvit orolig vid den tanken, att nordarmen var delad och att hon blott hade 20,000 man republikanska trupper mellan Madrid och carlisternes hufvudstyrka, Hon behöfde dock icke hysa några farhågor i detta hänseende, så länge republikanerne kraftigt fullföljde sina framgångarinorra Guipuzeoa. Madridregeringens beslut har väckt den största ovilja i armen. Så snart de republikanska trupperna lrogo bort, börja decarlisterna åter attvisasig. Beskaffenheten af striden på tisdagen och onsdagen var af det slag, som qvarlemnar obehagliga känslor hos iakttagaren. Omkring 500 personer dödades eller sårades å ömse sidor. Förstörandet af menniskolif i en batalj bör alltid hafva sin ersättning