DOKTOR CAMERON ). ROMAN I TVÅ DELAR AF IGERALD GRANT, Öfversättning från engelskan AF THORA HAMMARSKÖLD. Vid porten stod en hyrvagn, och mrs Malloneys ansigte tittade blekt och förskräckt ut genom fönstret. Winifred steg upp i vagnen och for, utan att kasta en enda blick tillbaka. Gud ske lof! nu är alt förbi, sade Cyril, då han, trött till kropp och själ, btervände till sitt rum. . Jag bör aldrig, jag vill aldrig återse henne. Han fick rätt: han såg henne aldrig mera. Doktor Cameron hade lofvat, att Winifreds fel ej skulle nämnas dem emellan. Det vidrördes också icke, och, så vidt på mskan ankom, var alt på samma sätt som förut; förhållandet var dock icke det samma med mannen, slaget hade för honom ej endast varit bårdt, det hade äfven träffat djupt. Hvem har icke någon gång vid åsynen af en vän eller bekant, som man ej sett på några veckor eller kanske endast på några dagar, haft anledning att utbrista: Hvad han har åldrats!. ) Se A.B M 178—181,184—186, 190, 192—194, 196—198, 200—202, 204, 207—211, 213, 214, 216, AY, 219229, 281—238, 240, 241, 243—249, 254, 259 -261, 363—365.