Aftonbladet – 17 november 1874, sida 3

Stockholms stadsfullmäktige Vi fortsätta och afsluta i dag vår redogörelse för stadsfullmäktiges senaste sammanträde. Efter hr Wallenberg, med hvars anförande referatet i går måste afbrytas, erhölls ordet af hr Liljenstolpe, som ansåg att ur formell synpunkt åtskilliga betänkligheter mötte för nu i fråga varande understöd, ehuru man kanske skulle kunna ega någon befogenhet att nu bevilja det samma, en befogenhet som icke förut fans. Ty nu vore föreslaget att banan skulle dragas inom Stockholms område och åtminstone borde kommunens medel kunna för den sträckningen användas. Hvad sjelfva saken beträffar, hade man till stöd för nu gjorda framställning anfört egentligen blott två kardinalskäl. Det ena, att finge bolaget ej understöd, skulle hela banan gå under; det andra, att det vore en afgjord fördel för Stockholm att utbyta sin räntegaranti mot aktieteckning. Men är det ej, hvad det första af dessa skäl vidkommer, mer än blott tänkbart att ett nytt bolag skulle kunna bildas, som öfvertoge banan, fullbordade den och iklädde sig det gamla bolagets förpligtelser? Vunne icke detta antagande stöd af det ofta och äfven nu framkastade argumentet, att banan ien framtid skulle komma att gifva god ränta på anläggningskostnaden? — Hvad det andra skälet beträffar, så vore det uppenbarligen falskt. Stockholm vore nu att jämföra med en innehafvare af preferenceaktier och egde att, enligt tal. åsigt, hålla sig så väl till bolaget som dess tillhörigheter. Och att byta bort denna rättighet mot en aktieteckning, som blott skulle gifva staden samma rätt som de gamla aktieegarne, kunde väl ej anses fördelaktigt. — Man borde för öfrigt ej ställa sig så, att man finge skäl att ångra sig, och fråga vore, om man ej genom ett bifall till den nu gjorda framställningen skulle komma derhän; ty nu lika litet som 1871 hade man annat än vackra men föga tillförlitliga försäkringar om omöjligheten af en förlust. Man måste tänka sig väl mm i affrsställningen, innan man kastade sig in i nya affärer. År 1872 utgjorde stadens skulder 5,048.000 kr. Vore man nu beredd att till detta skuldbelopp lägga ytterligare 3!, million, och detta, då för andra, helt och hållet nödvändiga arbeten. såsom hamnbyggnader, uppmuddrin gar, utfyllningar, gatuläggningar m. m. skuld sättning vore oundviklig. Hela gången af nu förevarande3 fråga var för öfrigt sådan, att man nödgades betvifla tillförlitligheten af nu meddelade uppgifter och beräkningar och således på dem ej gerna kunde grunda något beslut. Måste derför i frågans nu varande skick yrka afslag. Kapten Nerman vände sig i sitt anförande mot några af de yttranden, som af en del föregående tal. blifvit. anförda. Så mot det af bre Montelius gjorda påståendet, att bolaget borde med banan såsom säkerhet kunna upplåna pen ningar, emedan banan, på hvilken 8 millioner voro nedlagda, ej kunde vara utan värde. Tal. deremot erinrade derom, att så länge räntegarantien med dess vilkor förefinnes, vore det för bolaget ej möjligt att upptaga ens det obetydligaste län. Farhågorna att järnvägen Ludvika—Göteborg skulle taga större delen af trafiken och lemna föga åt nu i fråga varande bana. ansåg tal. vara föga grundade, och trodde han att den omständigheten, att bolagets aktier nu gälde blott 16 proc.. intet bevisade emot banans möjlighet att en gång bära sig och lemna god vinst. Detta senare ansågtal. för så mycket san nolikare, som den föreslagna utsträckningen från hennes båda ursprungliga ändpunkter vore både gynnsam och fördelaktig. Visserligen hade bolagets styrelse vid sina arbeten och sina förändringar från den antagna planen icke alltid tagit i betraktande huruvida tillgångarne för slogo härför, utan blott tänkt på att komma å stad en i alla afseenden god järnväg; men detta vore ju något, som ej Stockholm, utan. om någon, aktieegarne hade skäl att klandra. Man hade anmärkt det låga belopp, till hvilket. kostnaden för den rörliga materielen blifvit be räknad; men borde ej vid rörelsens början den beräknade materielen vara tillräcklig, och vore det icke nog om man, alt efter som rörelsen växte, förökade den rörliga materielen? Skulle det emellertid vara så; som en tal. sagt, att man genast behöfde en materiel, som, pr banmil räknadt, vore lika stor med den, som kräfdes af statens banor, ja, då måste man förut sätta att äfven trafiken vore med stambanornas jämförlig, och i sådant fall löpte man alldeles ingen risk genom en aktieteckning. Tal. uppdrog slutligen en jämförelse mellan Sundsvall, hvilken stad nyligen tecknat aktier för 1 million kronor i ett järnvägsföretag, samt Stockholm, och ansåg att de nu begärda 3!, millioner vore för Stockholm intet. jämförda med den uppoffring Sundsvall åtagit sig. Som dessutom fråga nu blott vore om utbyte af en oviss utgift mot en viss på 3!, millioner, ansåg tal. valet ej vara svårt och yrkade på bifall. Hr Sjöberg ville icke genom hvad han komme att yttra i fråga om de föreslagna vilkoren anses hafva på något sätt understödt aktieteckningen och framstälde derefter två ändringsförslag i det föredragna första momentet. Första punkten i det samma ville han hafva ändrad så. att i stället för det sväfvande uttrycket bolare åligger att visa etce., skall införas: bolaget ligger att inför stadens drätselnämnd styrka, etc: