Aftonbladet – 17 november 1874, sida 3

m———! (i Oic———— dre med en till antalet öfverlägsen fiendtlig arm6. Härvid är äfven att märka att denna styrka aldrig kan beräknas kunna koncentreras på en enda punkt och att långt innan hälften deraf skulle kunna koncentreras på den anfallna punkten, en fiende mycket väl skulle kunna icke allenast iandsätta en styrka om 12—15,000 man, utan äfven hinna erhålla en lika stor styrka i förstärkning. . LA At dessa 47 bataljoner infanteri, vi ega, är det nu endast 4, eller gardebataljonernes, som möjligen kunna påräkna öfvade reserver bestående af sådant manskap, som, efter att hafva uttjenat sin första kapitulatiomstid å 4—6 år, återgått till medborgerlig verksamhet, men vid den indeita armen åter, der till följd af det egendomliga aflöningssättet både soldaten och rotehållaren hafva intresse af att den förre tjenar så länge som möjligt, finnas icke andra reserver än mer eller mindre orkeslösa gubbar, hvilka ofta tjenat vid armen flere är efter det deras krafter skulle tillåtit dem att deltaga i ett aktivt krig eller förrätta annan militärisk tjenstgöring. Då nu de värnepligtige på sätt Vi förut framhållit icke förvärfvat den militära duglighet, att de kunna ifrågakom ma för den aktiva armen, återstår det endast att när kriget står för dörren inkalla dem för erhållande af den öfning, att de kunns framdeles förstärka den samma. För hvarje politiskt tänkande menniska bör det synas klart, att styrelsen i det lävgsta tvekar att vidtaga en sådan åtgärd, enär vid de politiska förvecklingarna sådant af fienden skulle med begärlighet begagnas som krigsorsak. Det är således skäl att antaga att denna åtgärd först i sista hand tillyTipes. Föratsätter man nu att styrelsen slutligen tillgriper denna åfgärd, kan man antaga att åtminstone 2:ne årsklasser, eller de, som 8enast vid armön erhållit någon öfning, skledes 23:dje och 24:de årsklasserna, inkallas. Dessa bägge ärsklasser skulle utgöra nära 40,000 man, men vi skola icke beräkna denna styrka högre, än att endast 30.000 man afdelas till infanteriet och 2å 3,000 man till de öfriga vapenslagen, sålodes högst 33,000 man. Dessa 30,000 värnepligtige, som då komma att tilldelas infanteriet, skulle fordra kadrer till minst 60 bataljoner, enär vid rekrytbildningens meddelande truppen vid hvarje bataljon icke kan beräknas till högre än 500 man. Dessa kar drer måste, särskildt hvad underbefälvn beträffar, tagas från de 18,800 man undurbefäl och trupp, hvaraf den 8. k. stammen bebestår, och dertill utgöra urvalet af denna. Det allra minsta, som härvid kan beräknas för hvarje depötbataljon, är 100 underbefäl, enär för bataljonens manövrer erfordras icke mindre än 72, men äfven efter denna låga beräkning blir afdraget dock 6000 man, hvarigenom den återstående styrkan endast blir 12.800. Vid ett befaradt anfall komma vidare helt säkert röster från alla håll af landet att höjas om yrkande att erhålla befäl för landstormen, och för styrelsen skulle det falla sig svårt att neka detta. Om man beräknar detta till 3,000, som måste med omsorg väljas, tager man den lägsta siffra, som är möjlig. Endast 9,800 återstå sen. Beräknar man vidare alla de afdrag, som måste göras för sjukvårdsoch förbinderi, soldater, för bildande af tapp-linier, för kärna till besättning å fästningarna återstå, endast på sin höjd 7 å 8,000 uvgörande de svagaste elementen af en arm, hvars manskap till allra största delen enligt krigsstyrelsens medgifvande, till följd af en ofullständig rekrytbildning befinner sig i ständigt rekryttillstånd. Taflan är mörk men den är sann! Hvad nu kavalleriet beträffar, är de tendast gardet till häst och kungens husarer, som kunna beräknas som kavalleri i detta ords vanliga bemärkelse. Derigenom att en del af manskapet vid dessa regementen lemnar tjensten efter uttjenande af kawpitulationen, som här vanligen är 6 år, blir det möjligt att till de öfriga kavallerire gementena afdela något manskap och likväl beräkna dessa båda regementen till omkririg 1.000 hästar. Hvad det indelta kavalleriet beträffar, är det rent af orimligt att ifrågasätta, att det samma skall kunna med de korta öfningarna vara utbildadt till verkligt kavalleri. Då infanteriet Vid den aktiva armen på sätt vi förut visat icke kan beräknas till mera än 7 å 8,000 stridande, möjligen på det sätt taktiskt ordnade, att bataljonen på fredsfot formeras till kompani på fältfot, hvarigenom för erhållande af en bataljon på fältfot 2 regementen sammanslås. kommer säkerligen en stor del af kavalleriet att tilldelas landstormen. Detta måste äfven till stor del gälla artilleriet. Vi inlåta oss icke här på lämpligheten af denna anordning. I det svåra dilemma, hvari styrelsen kommer att befinna sig, i let den å ena sidan önskar uppfylla den militäriska fordran för ett försvar eller att häfva en arm, som i någon mån kan göra skäl för detta namn och som bildar kärnan vf försvaret. och emot hvilken fienden allid måste rikta sina ansträngningar, och undra sidan tillfredsställa ropen från folsets sida att vilja deltaga i försvaret, måste dessa åtgärder med all sannolikhet vidjagas. Styrkan af den aktiva arm6 som vi, under nu varande förhållande således kunna beräkna vid ett allvarligt försvar, skulle såedes föga öfverstiga 10,000 man, bestående, vad hufvudvapnet, infanteriet, beträffar, af le svagaste elementen af en armå der sollaten i ledet tfll följd af ofullständig rerytbildning befinner sig i ständigt rekrytillstånd. d Det torde vara skäl att vid redogörelsen ör dessa våra militära institutioner äfven vågot vidröra frågan om kostnaden för de samma, Enligt den noggranna uträkning. som nunera blifvit gjord, uppgå de samma till — jugotvå (22.) millioner. Vill man nu framkasta den nära till hands iggande frågan, huru det kan vara möjligt utt ett land för en jämförelsevis så högst setydlig summa, nedlagd på sitt landtförsvar, likväl kan sägas vara i det allra närnaste fullkomligt försvarslöst, ligger svaret ,ckså mycket nära till hands. Det är dena institution, kom man kallar indelningererket, som härför bär skulden och för hvilsen det utmärkande draget är, att soldaten incerhålles längre än han kan påräknas för ktiv tjenstgöring; att till följd deraf kostraderna för livarje man i ledet icke allenast blifva mångänbbelt större för staten, till öljd deraf att öfningarna för hvarje man söndersplittras under ett par tre årtionden mot hvad de blifva, när soldaten i ledet på n gång i depöten erhåller en verklig rekrytbildning och sedan endast deltager i ett par höstöfningar, utan härtill komma äfsen de kostnader, den indelte soläaten vålar den samhällsklass, som är skyldig att emna bidrag till hans underhåll på roten, vilka kostnader nu beräknas till nära fyra millioner, och hvilka, om han skulle, såsom öreslaget varit, utbildas till underbefäl, comma att mer än fördubblas. Medelstdet ;vstem, hvartill indelningsverket leåt, har