Aftonbladet – 17 november 1874, sida 3

ns RRRRR RER RR RR RE— ERE af honom erhållas, emedan han lemnade England redan i går. Jag såg honom händelsevis vid järnvägsstationen och hörde honom säga, att han samma qväll skulle gå om bord för att resa till Schweiz. Ditt bref har fallit i mina händer i stället för i hans; jag frågar dig icke hvad detinnehåller, ty jag skulle icke kunna lita på ditt svar. Som jag ej kan fatta några beslut, utan att ega nödiga upplysningar, tänker jag öppna och läsa brefvet: af dina egna ord skall du blifva rättfärdigad eller dömd. Långsamt och med säker hand bröt han förseglingen, uppvek den lilla, parfymerade biljetten och läste följande: Ni uppmanade mig att återvända hem till min man och mitt barn, att troget upptylla mina pligter emot dem, och nilofvade mig frid och lycka. Jag har funnit ingendera; jag visste att jag icke skulle göra det, men jag har försökt. Ni sade under en månad, och den tiden är nu förbi. Ni sade, att under denna tid vi ej fingo träffas eller meddela oss med hvarandra. Jag har lydt er, men nu är det slut. Ni ämnar lemna England, men ensam får niicke fara; ni sade, att ni hade förorättst mig, och bad om min förlåtelse; den ger jag er aldrig, om ni reser och lemnar mig qvar. Jag har gjort alt hvad ni ålade mig och har funnit det vara en odräglig botgörelee, ett förhatligt tvång. Hällre vill jag dö, än fortfara som hittills. Men jag vet att ni icke kan vara så grym, så oädel, att ni öfverger mig, då jag icke har någon annan i verlden än er att vända mig till. Adressera ert bref poste restante. Winifred. Ej genom en enda min förrådde Came: rons ansigte kvad han kände. Utan att se på sin hustra, sammanvek ban brofvet och