Aftonbladet – 13 november 1874, sida 2

Sksom ett i går ankommet telegram frår Kjöbenhbavn berättar, företogs i onsdagens folketing till behandling den af Berg, Clau sen, J. A. Hansen och Zahle mot kultusministern Worsaae ingifna interpellation rö rande den skolläraren Andersen i Kjelderne: af samme minister meddelade tillrätta visning, med anledning af dennes bekanta uppträdande vid festen efter folketingamötet i Arninge, då han ansågs på ett opag. sande sätt hafva föreslagit skålen för konungen. Spörjsmålet hade följande lydelse: Huru anser sig kyrkooch undervisnings ministern kunna försvara det förfaringssätt, som han iakttagit mot läraren Andersen I Kjeldernzes? Dei dag hitkomna danska tidningarna omförmäla, att förhandlingarna, som skulle fortsättas i går, öppnader af Berg med ett vidlyftigt föredrag, som bör. jade med den förklaring, att de fyra interpellanterna varit tillstädes vid Arninge och voro ense om att hans yttrande, långt ifrån att vara sårande, tvärtom egde en motsatt prägel. Skolläraren Andersen, som var mejlan 50 och 60 år, var en aktad, nitisk och skicklig man, som hade tillvunnit sig sin orts förtroende i alla hänseenden, hvilket kunde bevieas af de många röster, han fått till folketinget. Han gal derefter en framställning af sakens tillräckligt kända detaljer och uppläste kaltusministerns skrift. velse till skoldirektionen, hvilken han skarpt kritiserade. Ministern kunde endast hafva sin kännedom om det passerade genom tidningarna, och man visste väl hurna ätskilliga af dessa refererade. Men äfven om Andersen hade nyttjat uttrycket han, som kallar sig kung, kunde tal. icke 28 tågot ondt deri i och för sig, ty detta ut. ryck kunde brukas i ett sådant sammanhang, tt det icke blott blefve alldeles oskyldigt, itan till och med ärofullt, och det skulle nycket intressera interpellanterne att af ninistern få höra en riktig tolkning af det rottsliga i dessa ord. Det var underligt itt se huru regeringen nu såg sig om öfver It för att upptäcka något att haka sig ast vid, när man jämförde det med hvad örut strafflöst sagts både om Fredrik dea :de och Kristian den 9:de, Några exempel erpå nämndes, men tal, afbröts då af talhannen, som icke fann det tillständigt att tinget anföra förnärmande uttryck mot onungen; hvarefter Berg ännu framstälde ågra anmärkningar, slutande med att utala den uppfattningen, att regeringen icke kulle vinna något godt resultat genom att b till väga på sådant sätt. Ministern för kyrkooch undervisningerenden Worsaae svarade kort och lugnt, RR Lr TTT