Aftonbladet – 13 november 1874, sida 2

Jhan trodde sig kunna genom sitt berkyd värna henne för hvarje sorg och frestelse hade han varit en orsak till hennes förderf Han hade nu uppträdt som hennes anklagar och domare; hvad rättighet hade han til någotdera? Winifred, sade Cameron slutligen, och det fans icke längre något uttryck af vrede i hans röst, du har rätt; det första fele var mitt. Förlåt mig, som jag förlåter dig; jag ansåg mig handla i den bästa af sigt, men jag handlade likväl obetänksamt Nu äro förebråelser för sena; vi kunna icke genom dem återkalla det förflutna, Det är, som du i dag sjelf yttrade, för sont att tänka på något annat band eller på hvad som kunde hafva varit; alt hvad som återstår för oss, är att, så Sodt vi kunna, finna 088 i hvad som är och hafva fördrag med hvarandra, Ehuru någon kärlek aldrig kan komma i fråga mellan oss, ehuru vi aldrig kunna bli mer än vänner, hvarför skulle vi i bli det? Om också kärleken slocknat eller, som du sade, aldrig har fun. nits till, hvarför kunna vi ej visa hvarandra ömsesidig hjelp, fördragsamhet och tåla. mod? Och hvem vet, Winifred — Gud är barmhertig, du är ännu så ung, och jag är det icke längre-framtiden kan måhända åter skänka dig den frihet, som jag beröfvat dig. James Cameron tystnade. Hans hufvad sänktes mot bröstet, detta hufvud, som de hårdaste pröfningar icke förmått böja. .,;. Den, som samma dag hade sett, när Cyril efter mötet med Winifred gick hex, med en hastighet som hade det ält hans lif, skulle lätt kunnat tro, att hans förstånd varit rubbadt, Don unge mannen var an. lars visst icke likgiltig för det yttre skeet; han affekterade tvärtom en viss värdig vållning, sådan som kunde anstå hans rykte jom stor och inspirerad talare. Beundrande, inga damer kastade då en blyg blick på ionom och kuade mer än en gång vända å hufvyodet för att se honom på detta sätt änförd af höga och sublima betraktelser, (Forts.)