Aftonbladet – 11 november 1874, sida 2

vas att vidare uppskot vore oförsvarligt, att det är en bjudande pligt att hällre börja i dag än i morgon. Här är det stora målet, på hvilket våra tankar och bemödanden böra samfäldt riktas, med underordnande af andra, om än relativt vigtiga angelägenheter. Väl eller illa, enligt vår tanke otjenligt nog,, har härordnings-frågan blifvit sammankedjad med en beskattningsreform. Båda kamrarna ha så velat och regeringen har accepterat detta uppslag: det gäller nu att från den nya ståndpunkten arbeta sig fram till ett godt resultat, ej att envisas i individuell förkärlek för ett annat sätt att gå till väga. Beskattningsfrågan har för öfrigt, emedan man för länge undanskjutit henne och derigenom förlorat ur händerna ett sätt till hennes lösning, som tillförene skulle med glädje omfattats af de grundskatte-skyldige, vuxit upp till ett stridens tecken mellan samhällsklasser. Ju förr ett sådant skaffas ur vägen, deas bättre för alla. På sådana strider, på inre slitningar, som skulle fördröja försvarets ordnande och förlama det knulturarbete, ur hvars resultat vårt folk i en kommande farans stuud skall hemta både moraliska och materiella hjelpmedel, ha vi ej råd att spilla våra krafter, Vi ha derför tagit oss friheten att till hufvudstadens valmäns benägna öfvervägande hemställa, hurnvida de ej borde bereda instundande riksdag tillfälle att i fullt mått göra sig till godo de omfattande insigter i grundskattefrågan, som skulle stå riksdagen till buds, derest kammarrådet Albert Anderson erhölle förtroendet ått i Andra kammaren representera hufvudstaden. Det fins i denna fråga, som i många andra, tvänne ytterlighetspartier. Lemnar man fältet fritt åt dem, blir resultatet ett af två: antingen segrar det, som redan är starkast, och afgör ärendet med hänsynslös ensidighet, eller ock skola båda neutralisera hvarandra i en ändlög strid, hvarunder tiden förspilles — den tid som kunde och borde användas till ett kraftigt arbete på det offentliga lifvets alla områden — och växande bitterhet blir den förlängda stridens frukt. Alla de, för hvilka denna utsigt ej innebär något lockande, böra medverka till att stärka deras krafter, som med moderation och billighet söka en utväg ur denna återvändsgränd, och dessa skola få till sin hjelp den yppersta sakkännedom, som för närvarande i vårt rg kan uppsökas, genom hr Andersoaz val. Vi bestrida ej, att det val, som Btockholms Dagblad förordat, är att betrakta som ett godt val: profexsor Roasandors åsigter i flere vigtiga samhällsfrågor äro visserligen ej mera för oss, än antagligen för flertalet af valmännen bekantz, men det intresse, han såsom stadsfullmäktig lagt i dagen för kommunens allmänna värf, bådar godt för det nit, hvarmed han skulle egna sig åt riksdagsärendena. Emellertid Töreligger ej veterligen någon fråga till behandling å nästa riksdag, der hans speciella vetenskapliga insigter och kännedom om den högre undervisningens ställning och behof kunde antagas lända riksförsamlingen till ett sådant gagn, som hon skall skörda af kammarrådet Andersons speciella fackinsigt i den hufvudfråga, som då bör komma till afgörande. Kapten J. Mankell har i dag af Fäderneslandet förordate till valmännens uppmärksamhet. Onekligen besitter hr Mankell både insigter, nit och arbetsförmåga, och hans utprägladt liberala åsigter liksom hans benägenhet för sparsamhet med statens medel tala äfvenledes till hans förmån. I Men i den sak, der riksdagen framför alt behöfver förstärkningen af speciell fack-insigt, för att komma till en god lösning af Jen ytterst svår fråga, kan han lika litet Isom de af N. D. Allehanda och Dagbladet föreslagne mäta sig med den man, hvilkens i val vi i öfverensstämmelse med ett betyd. ligt antal valmän, hvilkas tankar vi haft .I tillfälle att inhemta, anse för det under nu varande förhållanden lämpligaste. I försvarstfrågan skiljer sig hr Mankell betydligt från, skulle vi tro, flertalet af öfrige fackmän i fråga om det minimum af öfning och I uppoffringar i öfrigt, som äro af nöden, der-jest en ny härordning skall erbjuda landet ett verkligt betryggande försvar. Emellertid — det valmöte, com i morgon skall ega rum, bör bidraga att belysa ställTI ningen. Vi skola ej under hvarje förhållande envist vidhålla hvad enligt vår bestämda öfvertygelse är det bästa, om mot förmodan en alldeles öfvervägande stämning bland valmännen skulle gifva sig till känna för någon annan, hvars val vi med fullt ; jen kunana betrakta såsom antagligt och godt. I en uppsats om riksdagsmannavalet i dagens nummer af Svenska Medborgaren förlordas kammarrådet ÅA. Andersons val Hvad som fäst uppmärksamheten på kammarrådet A. Anderson, yttrar tidningen, är lätt att inse — det är hans sakrika betänkande rörande grundskatternas ifrågasatta I aftskrifning och indelningsverkets afskaffande. I Genom detta betänkande har man åtminstone vunnit en fast utgångspunkt för vidare behandling af denna fråga, som nu ovilkorligen måste bli den, som i främsta Irummet kommer att taga riksdagens tid och krafter i anspråk. Och detta är då åtmin stone ett verkligt och icke ovigtigt skäl för en kandidatur; det kan väl nämligen ej vara tu tal derom, att, från denna enda fråga .i sedt, det skulle vara en vinst för riksdagen att få follständigt tillgodogöra sig de ovanligt stora insigter, som hr ÅA, visat sig ega beträffande vårt skatteväsen.