Aftonbladet – 11 november 1874, sida 2

plötsligt utbredt sig öfver ytan af den rys ska verlden, då bar den gamla riktningen, 1, v. s. den som var på högsta makt igår, fortsatt sitt lopp, som en mer eller mindra djup underström. I följd deraf mäste slutligen flere olika kulturriktniogar fortlöpa jämte hvarandra, slå öfver i och blanda sig i hop med hvarandra på det mest brokiga sätt. I sjelfva verket erbjuda de ryska liberalerne i århundradets början en mycket sällsam anblick. De omfatta med tacksamhet den i framtiden hägrande konstitutionella monarkin; men de sympatisera i grund och botten med republiken. 1789, den stora franska demokratiska revolutionen, beherrekar deras horisont, Sjelfve äro de till börd, till sinnelag, till seder aristokrater, hemmastadda i hofvets salar, gräddan af civiloch militärhierarkin. Vanligen begagna de sig af franska språket, blott icke när de svära eller bedja; då gripa de till ryskan! En stor del af dem plägar dock icke något personligt umgänge med vår Herre. De äro nämligen upplysta i förra seklets anda, då det icke hörde till god ton att tro på Gud och själens SYD då man uppgick i de kollektiva begreppen verld, mensklighet. Några äro libertiner, andra materalister eller naturalister, alla af fransk Bkola, Man erinre tjg huru de uppfostrats! Be dan sista fjerdedölen af förra seklet voro lärarne i de högadliga ltisen ock vid de högre bildningsanstalterna i Ryssland till större delen fransmän. Ända till 1813, då den högtö ryska pedagogiken öfvergick i händerna på den stora armåns tillfångatagne veteraner, finner man — de liderliga fransyskor, som föra ordet i barnkamrarne, oberäkpade — två slags franska uppfostrare j