Aftonbladet – 7 november 1874, sida 3

RUSE ALI RTR RLTLESIEUS FIESS KE ATEGI.Een BERETT rI Denna skatt erlägges antingen direkt till tlstaten i form af friköpningsafgift eller ock utgår den för individen i en liknande form ilgom den, som är utmärkande för vårt in-Idelningsverk — hvilken der framträder som ,Jon skatt på jorden — eller i skyldighet att , lavskaffa en krigsduglig karl, och får då namn af lega. Styrelsen blir då försäkrad , jom ett vida större antal krigsdugligt man: jskap, än den anser sig behöfva, enär enda de förmögne äro i stånd att för sina krigs.jdugliga söner erlägga denna skatt. Och ;de, som icke kunna erlägga skatten, äro -tvungna att erlägga den in natura med sina -Ipersoner, Om nu styrelsen lyckas genom; drifva konseqvenserna af denna grundsats, , söker den att så mycket som möjligt afskilja armen från det öfriga folket medelst latt genomdrifva en lag om flerårig tjenste Itid under fanan samt att dertill förlägga ;jalt det utskrifna manskapet i garnisoner, långt skilda från dess hem, ett system, ,Isom visat sig vara ett utmärkande drag både för franska och österrikiska organisa Itionerna. Till följd af den långa tjenste Itiden under fanan kan naturligtvis, för att I Jicke kostnaderna för armån under fred skola t) blifva alt för stora, endast ett jämförelsevis mindre antal ur hvarje årsklass utta.Igas, hvarvid lottning användes. Å För att äskådliggöra skilnaden mellan de .militära resultaten, när konskriptionsgrund Isatsen eller när allmänna värnepligten läg.Iges till grund för ett lands krigsförfattning, skola vi här framställa vörkningarna Jaf den olika tjenstetiden under fanan för .Jindividen, hvilka dessa system visat sig framIkalla med afseende å det antal militäriskt (utbildade individer, som vid krigsutbrottet i ena eller andra fallet kunna påräknas för (försvaret, Vi utgå från den förutsättningen, att fredsfoten blifvit bestämd till 100;000 man och att således ett dylikt antal under fred skall hållas under fanan. Är tjensteItiden nu såsom den i Frankrike var före 1868, då den nedsattes till fem äår, bestämd till sju år, följer deraf, att hvarje individ, som utlottats till armån, är förpligtad att der tjena 7 år och att således armån äfven under fred består af 7 årsklasser. Det årliga antalet individer, som då hvarje är mäste inträda vid armen, blir då jämförelsevis ringa och kan ej beräknas till mer än 15,000 man. Häremot kan man till och med invända, att denna styrka skulle blifva för stor, enär 7 årsklasser, om 15,000 man hvardera skulle göra 105,000 man och att, om antalet befäl och underbefäl lägges dertill, hela styrkan skulle komma att vida öfverstiga den, som under fred är afsedd att underhållas. Härvid vilja vi fästa uppmärksamheten derpå, att af dessa 15,000 man, som årligen komme att inträda vid armön, och hvilkas Bilder t. ex. är 21 år, ett högst betydligt antal aflider under tienstetiden och säledes innan de uppnått 28:de äret, då deras tjenstetid upphör, eller ett vida större antal, än om de stannat qvar i det medborgerliga lifvet. Vi vilja icke här åberopa statistiska uppgifter frön frauska armen i Algier, der dödsprocenten bland 100,000 man, som der stundom varit förlagda, uppgått ända till 7 proc. eller 7000 man, utom 2000 man, som med bruten helsa ktersändts till Frankrike, utan vi vilja eudagt hålla oss till den vanliga förstörande inverkan, som en sjukrig garnisonstjenstgöring, oberoende af klimatiska förhållanden utöfvar, och som åstadkommer en dödsprocent af minst 3 procent eller vida högre än i det medborgerliga lifvet. Då nu derjämte med sjuårig tjenstetid en högst betydlig del af underbefälen kan tagas ur dessa 7 krsklasser, bidrager detta äfven till att det krliga tillskott, armen erhåller, kan uppgå till15,000 man, af hyilka, efter uttjenta år, 11 å 12,000 kunna beräknas återgå till det medborgerliga lifvet och i händelse af krig lemna tillskott åt försvaret. Vi förutsätta nu vidare samma fredstfot 100.000 man och att tjenstetiden är tvåårig, såsom den med få vudantag öfver hufvud är i Tyskland, och att således 2 årsklasser tjena under fanan. Årskontingenten, eller det antal individer, som då årligen inträder under fanan, kan dä beräknas till 40,000 man. Alt underbefäl måste nu tagas bland manskap, som stannar qvaritjensten eftor sina uttjenta tvänne år, och föratt icke fredsfoten skall öfverstiga den bestämda styrkan, kan således Erskontingenten icke gerna sättas högre än omkring 40,000 man, hälst under en dylik kort tjenstetid dödlighetsprocenten föga eller alls icke öfverstiger den i det medborgerliga lifvet vanliga. Resultatet af detta system blir då att i det närmaste 40,000 ynglingar ärligen lemna armån, efter att der hafva erhållit en ytterst grundlig militärisk utbildning, som dertill, i stället att, såsom förhållandet är med flerkrig tjenstetid, verka förgtörande på helsa och moral, tvärtom, äfven i medborgerligt hänseende, har sina stora fördelar. Med undantag af ett par korta höstöfningar, hvaruti de sedermera deltaga, utöfva de hvar i sin stad sin medborgerliga verksamhet utan att betunga krigsbudgeten, men äro vid första fara, som hotar samhället, färdiga att intaga sin gamla plats i ledet. Med detta system kan armen med största lätthet på krigsfot svälla ut till dubbelt så stor styrka, som den under freden utgör, och ändock hafva ett betydligt antal utbildadt reservmanskap att tillgå. Är nu åter tjenstetiden med samma styrka på fredsfot ettkrig, växer det årliga antalet, som inrycker under fanan, till omkr. 65,000 man. Här måste nämligen icke allenast till följd af den korta tjenstetiden antalet befä och underbefäl vara mycket stort, utan det blir äfven nödigt att söka qvarhålla 8. k. eliter, afsedda dels att biträda befäl och underbefäl vid truppens utbildning, och dels att sjelfva utbildas till underbefäl. Här fordras sbledes oeftergifligen starka kadrer och att dessa jämte eliterna förhålla sig till truppen som 1 till 2, d. v. s. utgöra 13 af den normala fredsfoten. Denna fredsfoi måste dock under en icke obetydlig del af året något höjas till följd af den längre öfning, det till rytteriet afdelade manskapet erfordårar föratt kunna göra skäl för benämningen kavalleri. Med tillämpning af ett dylikt system komma således öfver 60,000 ynglingar att hvarje år lemna armån, tefter att der hafva genomgått en fullständig krigsskola. Med undantag af några korta höstöfningar under följande år, egna de sig i öfrigt åt olika medborgerlig verksamhet. Hela landets krigsdugliga befolkning kan då utan statens synnerliga betungande blifva vapenbildad, och landet kommer aldrig att sakna duglige försvarare. Det synes oss knappast behöfligt att antyda att vi vid denna beräkning icke tagit hänsyn till vårt lands befolkning. Vi hafva tagit till utgångspunkt en fredsfot af 100,000 man, emedan vi ansett, att derigenom bättre äskådliggöras de olika systemen. Vid tillämpningen deraf på vå: förhållanden kom, Se SVE näten