Aftonbladet – 7 november 1874, sida 3

ERSTA KERSTIN BONO BT ät ET EM NASINE till ett helgon, damerna såsom till en öm ängel. Den beryktade fru v. Kriidener, hvilken inlät Alexander I i öfversvinneliga rymder, kallade honom sin blonda ängel. Alexanders sinnelag syntes de beskedlige tyskarne som den bästa borgen för att de ften, som de hade fått af sina furstar, Verkligen skulle uppfyllas. Och när de allierade tågat in i Paris och hörda vilkor förelades Erankrike, var det till honom de ye fransmännen vände sig med bön om förskoning. Af Alexander kunde man ja vänta sig alt tänkbart godt och ädelt! Sedan han, jämte de berömda kossackerne, zom yattnade sina hästar i Seinem, blifvit tillräckligt uppmärksammad af Parisboarne, beger ban sig till Wien, der han på kongressen spelar samma första klassens roll som skiljedomare, återupprättare, välgörare och bestraffare, Ändtligen återvänder han i triumf hem till sin hufvudstad, omgifven af en hel stab ryktbare statsmän, emottagen at folkets jubel, Europas befriare och fridsängel! Hvad alt kunde icke Ryssland nu vänta sig af honom? Skulle icke ändtligen alla hans ungdomsideal blifva förverkligade? — slafvarne befrias, ryska kyrkoväsendet reformeras, den borgerliga friheten grundläggas, den politiska införas? Men tiden gick och gick, och a? den drömda härligheten sågs icke en skymt. I stället inträffade en helt annan sakernas vändning. Känner läsaren måhända horr Gabarev, den store Gubarev, Stefan Nikolajevitseh Gubarev? Icke? Tillåt oss i skdant fall att få presentera bonom. Gubarev förekommer i Turgenjevs ypperliga roman Rök;. Han är der ett slags schaman bland de goda ryssar, som åren 1860—1862 svärmaås för Rysslands framtid, uppsvälde af de förträffligaste afsigter, de skönaste planer, de mest vidunderliga förhoppningar. Man var vistorligen icke fullkomligt på det klara med hvad man egentligen ville och förmådde — men Gubarev, den store Gubaxev, BStofan Nikolajeviteceh Gnbarev, ba