Aftonbladet – 7 november 1874, sida 3

oss, har mycket bidragit till att åstadkomma den brytning i tänkesätten, som inom få år framträdt med afseende på uppfattningen al vårt försvarsväsende. Ett lands krigsförfattning måste hvila på en bestämd grundsats, som inträngt i folkmedvetandet. De tre huivudgrundsatser, som härvid kunna tänkas, äro: frivillighet, konskription och allmän värnepligt. Vi skola här först söka framställa de hufvudsakliga dragen af dessa tre olika och med hvarandra oförenliga grundsatser. 8) Frivillighet. När ettlands försvar hvilar på frivillighet, måste styrelsen anses mot en bestämd summa, som af folket krligen erlägges, så att säga hafva tagit försvaret af landet på entreprenad. Landets krigsförfattning innehåller icke då några bestämmelser om skyldighet för medborgaren att tjena vid armen, utan denna rekryteras ateslutande med individer, hvilka mot en öfverenskommen ersättning ställa sig till styrelsens förfogande. Den organisationsform, som härvid framträder, utmärker sig för en ytterligt lång tjenstetid under fanan äfven för soldaten i ledet. Krigstjensten blir för honom en födkrok, och styrelsen finner också vanligen bäst sin uträkning vid att bibehålla goldaten så länge som möjligt i tjensten. Öfvade rexervar, hvarigenom fredsfoten kan utsvälla till en större krigsfot, blir derigenom omöjlig, och det inträffar till och med att staten under fredon rå ste underhålla : flere soldater, än den kan påräkna för kriget. En organisation, grundad på frivillighet, åstadkommer således den most utpräglade yrkes-arme och vållar statea till följd häraf ofantliga kostnader, i förhållande till den försvarskraft den kan Astadkomma, Men liksom ett lands statsförfattning måste betraktas som ett uttryck af ett landz inre politiska ställning, är detta också törhäållandet med ett lands krigsförfattning. Omständigheter kunna förefinnaz, som göra en på frivillighet grandad organisationsform helt naturlig för ett land. England utgör ett bevis härpå. Detts land har nämligen behof sf en armåt, som af styrelsen använ: des -som en enda stor gendarmerikår för kolonier med en nära tio gånger sh stor folkmängd som moderlandets, och som just till följd af denna kolonialpolitik måste vara redo än att i Indien undertrycka der ntbrytande uppror, än att t. ex. inrycka i Abyssinien för att ingifva aktning för Englande makt, och än att af samma skäl rycka långt in i vestra Afrika för att der tukta halfvilda folkstammar. När ett lands arme har en sådan uppgift, hvarvid goldater merondels blir längt aflägsnad från moderlandet samt dertill tvingas att vistas i trakter mad ett för europger mördande klimat, blir det för styrelsen i ett så fritt land som detta ieke möjligt att ifrågasätta tvungen krigsatjenst, utan måste styrelsen inskränka sig till att af folkets representanter begära anslag för att dermed värfva frivilliga. Lång tjenstetid för soldaten framträder här så mycket naturligare, som denne blir att batrakta som on statens tjenare, hvil ken för det skydd, han äfven under helt I normala förhållanden lemnar åt statens intressen, påräknar att af staten blifva pensjonerad. Ett dylikt system som detta fram kallas således i Evgland af en tvingandel nödvändighet och bar visat sig för detta land särdeles lämpligt. Den ständiga verksamhet, hvari soldaten försättes i förening med känslan hos honom att han har en annan och högre uppgift än att i det tredliga moderlandet förrätta sarnisonstjenst kan en samt förklara, Batt den engelske soldaten visat sig besitta utmärkta egenskaper som sådan. Den stoltaste sjelfkänsla måste väckas hos honom vid tanken att tillhöra ett folk, som är i stånd att böja under sitt ok ett tiodubbelt större antal menniskor än moderlandets egen befolkning, och att han är ett verktyg för att utföra detta, Har inser att detta icke är möjligt annat än genom iakttagande af den strängaste disciplin, och disciplinen är derföre inom engelska armen mycket stark. Skulle man vid beräkning af kostnaderna för denna armö jämföra den med andra länders, hvilkas arme6er endast hafva till uppgift att försvara fosterjorden, skulle jämförelsenutfalla mycket ofördelaktigt för England. Så visar det sig t. ex. att Tyskland för samma kostnader, som England måste vidkännas för sin arm6, kan uppställa mera än 6 gånger så stor styrka, oberäknadt rsklasserna frän 33 till 40 år, hvilka till och med nu. komma att beräknas för armön och göra jämförelsen för England ännn ofördelaktigare. Att Englands maktställning och dess politieka inflytande på Europas angelägenheter deraf skall lida, är uppenbart. För sin maktställning i Asien uppoffrar England en stor del af sin maktställning i Europa och kan der endäst uppehålla den genom tin flotta och — gina penningar. Tider hafva visserligen funnits, då detta system blifvit satt på härda prof och då England måst taga djupt i sin kassa för att besvärja stormen medelst att till andra makter utbetala ofantliga summor ji gubsidier, men då sådant lyckats, har detta land icke funnit skäl att ändra ett system som slagit djupa rötter hos folket. Det 19:de seklets politiska idger hafva dock icke kunnat helt och hållet utestängas frän detta avistokratiska land. När Napoleon I hotade . England med en landstigning, visado sig hos. massan af folket icke synnerligt behof att. beväpna sig. Styrelsen måste igamla handlingar söka stadganden om bildande af miliser och påträffade först efter att hafva!!l gktt ända till 400 är tillbaka stadgar för bögskyttar. När Eogland ker för ett par! krtionden sedan icke hade den minsta fara! att frukta, uppstod deremot hos folket en! politisk rörelse, som redan utöfvat ett högst ! betydligt inflytande på Englands krigsför-! fattning, eller zkarpskytterörelsen. BorttaJ L gandet af halfsoldsbefäl och förbud emot säljande af officersfullmakter, dessa för Englands aristokratiska krigsförfattning utmärkande faktorer, f ölloför denna demokratiska rörelse, och till: verldens stora förväning hafva röster inom Englands parlament höjts om införande af allmän värnepligt skåsom : lag och ettårig tjenst under fanan för del! värnepligtige, b) Konskriptionen. När styrelsen ivom ett, land finner, att den icke kan ansvara förj, utatens säkerhet med en armå, hvari hvarje,