Aftonbladet – 6 november 1874, sida 3

sig hafva öfverdvifvit faran al Hymptomen, förklarade att det endast varit ett hältigt feberanfall, troligen framkalladt af en vårds: lösad förkylning; vaknade patienten Vid sansg, vore troligen all fara förbi. Hanansög emellertid sjukdomen Yara en högst egen kasus, i synnerbet då ban sedan fann att dessa få timmars feberanfall till den grad medtagit den sjukas krafter, att hon knappt förmådde lyfta en hand eller tala högre än i en hviskning. Den godhjertade prestfrun, som hört nyheten, hvilken vandrat från hus till hus, öfver bakgårdar och trädgårdsstaket, skyndade, till Ruth i en glad förhoppning att få erbjudasin hjelp. Under dessa första dagar af oro var hon verkligen nog undseende att tiga med sin öfvertygelse, att miss Drughs sjukdom var ett straff för Ruths egensinne angående mattan och gardinerna. TE Ruth skötte den sjuka så ömt och omsorgsfullt, som om hon hade varit hennes syster. Hon passade. npp henne, hon talade med henne, läste för henne och frigjorde sig från sin naturliga förbehållsamhet, för att kunna vara Caroline till mera verksam nytta. nt Men alt detta bemötte patienten med en slö liknöjdhet, som hvarken talade om glädje eller tacksamhet. Endast-en gång tackade hon; henne, med osäker röst och bortvändt ansigte, för alla omsorger, i synnerhet den första aftonen. Ni vet icke, hvarifrån ni har räddat mig, ljödo hennes slutliga, dunkla ord. Visste ai det, skulle ni äfven fatta hura tacksam jag är Först då hon var i stånd att lemna sitt sofrum och hvila på förmakssoffan, kunde Rath förmås att för ett par timmar gå från ee och göra sina små elever ett esök,