Aftonbladet – 6 november 1874, sida 2

Det i söndags förstagna omvalet i Pas de-Calsis för besättandet af en platsifran ska nationalförsamlingen, utföll, såsom telegrafon redan meddelat, sålunda, att bonapartisten Delisse-Engrand besegrade den republikanske kandidaten Brasme med 84460 röster tot 74,181, som tillföllo den genare. Härvid bör dock märkas, att departementet Pag-de-Calais af ålder varit bonapartistiskt sinnadt och att regeriagen faktiskt understödde Delisse-Engraad, hvilken, på samma gäng han uppträdde som mycket foglig bonapartist, lade i dagen varmasympatier för aeptennatet, Dessa förenade omständigheter beredde bonarpartismen en seger, öfver hvilken den i närvarande ögonblick jublar och väsnas på ett sätt, som vore den redan herre i Frankrike. Att segern emellertid i sjelfva verket icke är så lysande, gom imperialisterne bebaga påstå, framgår på obestridligt sätt af följande artikel ur Daily News: Utgången af valet i Pås de-Calais till en deputerad i nationalförsamlingen innebär ej något öfverraskande, Bonapartisten, som erkänner sig vara on målsman för septennatet, har blifvit vald med majoritet af omkring tio tusen röster mer än den republikanske kandidaten erhöll. Som man eriorar sig, utgör detta val andra omröstningen. Striden började för fjorton dagar sedan. Då uppträdde tre kandidater, ty utom de två som nu åter ha försökt sin lycka, hade äfven en legitimist atält sig i fält. Legitimisten gjorde dock icke någon synnerligen lygarde figur, då rösterna räknades. Imperialisten befann sig i spetsen, derefter kom republikanen, och legitimisten befann sig ingenstädes. Som emellertid den af lagen fordrade proportionen mellan de afgifna rösterna och vallistorna icke blifvit uppnådd, måste ett nytt val ega rum. Detta egde rum i onsdags, då kandidaterns blott utgjordes af bonapartisten och republikanen, amedan den slagne legitimisten icke blott dragit sig tillbaka, utan anbefalt de få tusen valmän, som röstade på honom, att icke vidare blanda sig i striden. Den bonapartistiske kandidatens val tycktes för en tid vara en smula ovisst så väl genom detta råd som genom den ännu betydelsefullare uppmaningen af ett par af departementets inflytelserikare legitimister, att man borde föredräga den republikanska kandidaten framför den bonapartistiske. Legitimisterne i allmänhet fäste emellertid föga uppmärksamhet vid detta råd, och för öfrigt gjorde sig. de gamla tendenserna i Pag-de-Calais gällande. År 1872 gaf departementet en triumferande majoritet åt Levert, en bonapartist af den mest prononcerade färg, som varit kejserlig prefekt på åtskilliga ställen, och som vid tiden för republikens utropande dref sin imperialistiska hängifvenhet ända derhän, att han med vapenmakt sökte göra motstånd mot den nationella rörelsen af den 4 September. Vid ett senare tillfälle valde Par-de-Calaig, ev imperialist, mot den repnblikanske kandidaten vid söndagens valstrid; br Brasme, Pasg-de-Calais är sålunda ett specielt bonapartistiskt departement. Sjelfva stenarne i Boulogne tala om saker;-som stå i samband med kejsardömet, På klipporna, gom vetia mot England, står den store.kejsarensbildstod, just dem hvarest det läger befann sig, som han upprättat för en invasion på ön, som icke. ville görå gemensam såk med hans ärelystnad... Litet längre inkti landet står Nepolsonspelaren, det mest fram. ståonde--monumontet i. hela departomentet. I Boulogne gjorde Napoleon II sitt andra försök att komma ät en kejserlig krona; och i Boulogne upprättade han ett lysande fältläger under kejsardömets glansdagar, Man vet knappast, hvar bonapartismen skulle unna finna bättre skydd och understöd än Pas-de-Calais. A Den imperialistiske kandidaten spelade också sina kort bättre än vissa andra äre