Aftonbladet – 6 november 1874, sida 2

ARIN dd WAR EFAALD, STOCKHOLM den 6 Nov. I har sedermera 5 ubdbad. Emellertid pa valdagen med stora steg, ;a en att påminnaj ma nit huf Gstadens valmän i dag åtta lagar till ega att utöfra en vigtig med-j vorgerlig rättighet, hvilken det anstär dem. vt i främsta rammet betrakta såsom en: nedborgerlig pligt, samt att det ej böri Sa iglumpens der ait afgöra, hvilket tama på valdagen skall framgå ur valur 140. Samtiden har nyligen öfverklagat, hvad lenna vår ärade kollega kallar, ett slaga ielftagei ällggande för hufvudstadens tidingar ati dörse dess valmön ned rike aska ro, tb företvis, och ati n är egnad utt viga, huru preasen stan suart sagdi iödgas att äfaga nig blirganden, hvilka, lor ollmän-andan är mera utvecklad och let politiska intresset mera vaket, valmän1e2 sjelive ber Ty när vår nyss ci erade yrkerbroder uppmanar pressen att. stället för att föreslå riksdegskendidater, nskränka six till att d utera deras lämpighet. så är denna anvisning i närvarande i Skulla pre 3 — ty dont är lott alt onda. ighet presgon kunde yttra ne finnas eh Här be Ä jan ej z NÄLgE som uppst a fasta verk por ej en sr har något rum, der opinionen uttalat sig Fn förmån för någon viss person, Pregssea har ju, vid ehdant förbbllande, ingen annan utvärs att diskutera kandidaternes lämplighet, än den att anföra och förorda eller bekämpa de namn, som näm nag man och man emellan, och dermed är I sjelfva verket skilnaden upphäfd mellan den rol vid riks mannavalen, som vär kol lega vill medgifva pressen, och den som han klandrar såsom sjalltaget förmynderskap. Emellertid, det ligger i valmänneng hand att befria presren frin deta åliggande att on män leda och åväsebringa so avams vel har allvarsamma, förabråolser att vänta, derest i följd af desr och valmännons föresivitet ett val skulle utfalla f uppenbar strid med det stora valmans-flertaleta önskon — presgen skulle säkerligen med nöje se sig befriad från ett biggande, som varit vida mindre ejelftagat än af förhällandena honom påtvunget. Må således valmännor sjelfva taga alla nödiga valförberedelser om hand; att sådana ej kunna alldeles undvaras, så vida man ej skall pri gifva sig åt glumpens oberäknoliga eprat ock nycker, taga vi för gifvet att man ä vill på allvar bostrida. Vi väga dorför, i enlighet med en från flere håll till oas framförd önskan, hemställa till bufvudstadens representanter i Andra kammaren, huruvida de ej skulle finna lämpligt att bereda hufvudstadens valmän till fälle att sammankomma och råödsiå om det stundande valet. Ej att vi vilja påstå, att just de böra auseg ovilkorligt sjelfskrifna att åtaga sig denna omsorg, mon dels lär, enligt hvad vi sport, mången vänta på denna Btgärd, som en eller anrar gång tillförene ext rum och som man derför vill betrakta som häfdvunnen, dels har det sig ock vida lättare för denna, att så säga, redan konstituerade grupp af inbjudare, än för ett ungefär motsvarande antal valmän gom någorlunda kan anses representera bulvudstadens befolkning och opinioner, att anordna ett valmöte. Man bör ej föreställa sig, att den hittills rådande tystnaden betecknar en redan i tysthet och liksom af sig sjelf vunnen, för valets utgång betryggande enhöllighet. I enskilda kretsar omtalas åtskilliga kandidater, och om man än må anse flare bland dem jega mycket ringa utsieter, återstå dock minst två eller tre af de hittills i fråga satta, hvilka vid valet ntan tvifvel skola föranleda en betydlig röstsplittring. Vi kunna för närvarande inskränka oss till att nämna dels professor Rossander, som varmt förordats af Stokholms Dagblad, dels kammarrådet F. A. Anderson, hvilken så väl på grund af sin väl bepröfvade, framstående ämbetsmannaduglighet som i följd af sina grundliga insigter i en nästa riksdags hufvudfråga är föremål för mycken uppmärksamhet i de enskilda kretsar, der det förestående valet röner nå got lifligare intresse.