Aftonbladet – 5 november 1874, sida 3

I bord manifest, och som för Frankrike ka vara riktig och antaglig, men likväl me hvarje annan regering än hans egen. För att rätt bedöma ställningen i Frank rike, får man icke förbise, att der finna likasom två nationer, två skarpt Btskild och fientliga, skenbart oförsonliga natione! å ona sidan den romersk-katolska nationer hvars verklige suverän påfven är, en na tion, som blifvit af Rom vand vid en blind absolut lydnad, saknande alt initiativ, al sjelfständighet, sedan gallicanismen blifvi blott och bart ett ord, hvars tro på him melen är parad med ett obotligt misstro ende till menskligheten; som är med vic framåtskridandet utan att ge det, utan at begripa det; som är redobogen att under kasta sig hvilka herrar, hvilka verldsligs cesarer som hälst, endast med förbehåll at hon eger rättighet att knäfalla för Jesu Kristi stöthållare, i botten en lydaktig hederlig nation, som är ståndaktig på sir väg, beredd till uppoffringar, hvilka himme len skall betali hundrafalt; — å andra sidan en nation, bastående till en del af de öfrigs trosbekännelserna, till en annan del af de lärde, af snillena, bvilka göra sig mödan att uppöfva sin tankeförmåga och vid anblicken af mensklighetens långsamma, men uppenbara framsteg bekänna sig till en, om man så vill, mer sväfvande, men upphöjdare och ädlare tro; som anse mennigkan i botton: god, trots alla hennes fel, och framför alt ärö förvissade om hennes förbättring, om hennes progressiva himmelsfärd, samt slutligen af den stora masgan af liknöjde och af folk, som icke höjer sin själ öfver materien, Hurna kunna styra dessa båda nationer till sammans, den ena, som till följd af den riktning, hvari den romerska katolicismen alt mer intränger henne, icke blott i fråga om styrelsen öfver menniskorna föredrager, atan till och med endast tillåter, den mest absoluta despotism ansigte mot ansigte med den mest passiva lydnad, och den andra, som känner sig oaflftligt lyftas af frihetens vingar och hvaraf den upphöjda och intelligenta delen tror på en barmhertig Gud, på en natur, ämnad att utforskas och göras anderdånig, och på mensklighetens framtid? Huru finna en regering, som förenar, eller snarare återförsonar, dessa båda nationer, som tillåter katolicismen (ty för Franksiko tyckes protestantismens tid för länge sedan vara försvunnen) att reformera sig, att befria sig från det af sudadyrkande elementet, att ingjuta i sig ien nya tidens blod; Btervändande till sin sudomlige stiftares lära, och som på samma sting gitver någonting mer bestämdt, mer stadgadt åt sträfvandena, hvilka jag froktar iro alt för svätvande för vetenskapens vänaer och för alla dem, som tro på framktsk ridande, på frihet. Man har att välja på tre styrelseformer, hvilka vilja ställa sig i spetsen för Frankrikes framtida öden: legitimiteten, kejsarlömet, republiken ? Hvilkendera är bäst i stånd att åväga oringa denna så önskvärda — hvad säger ag — denna så nödvändiga försoning, ty len förutan skulle Frankrike drabbas af jamma öde, som Polen? Jag ber att i nätta bref få undersöka detta genom atttaga lagens händelser i närmare skärskådande. Högaktningsfullt Vv