Aftonbladet – 5 november 1874, sida 3

dem rättighet till förmaket — och nu till, då Miriam skulle göra ett så godt parti! Ruth, som alltid i lugn öfvertänkte ett råd, innan hon följde det, beslöt sig till fördel för sin hyresgäst. Angående barnen var hennes samvete alldeles lugnt; de kunde ej bli lyckligare, än de nu voro i Ruths arbetsrum, och hvad Miriam angick, voro de båda systrarnas lefnadsförhållanden numera så helt och hället åtskilda, att de husliga anordningarna hog Ruth säkerligen voro Miriam mycket likgiltiga. Miss Drug fick således behålla sitt rum, och då Ruth vid qvartalets slut fann sig ega en liten summa i behåll, öfverlade hon med stor förnöjelse med sig sjelf om möjligheten att skaffa ny matta och nya gardiner till ett af rummen. Det var ej utan en förnyad strid med prestfrun, som denna försköning kom förmaket till godo; den väl menande vännen frågade nämligen helt harmsen hvarför i all verlden miss Drugh skulle behöfva ny möblering — hon, som aldrig höll sig hemm2, Men Ruth stod fast vid sitt beslut, och snart hade hon den glädjen att se den nya mattan på golfvet och gar: dinerna prydligt uppsatta. Detta var den öfverragkning, hon hade beredt sin hyresgäst; och den oskyldiga glädje hon häröfver erfor gaf hennes välkomsthelsning dubbel hbjertlighet, hennes handtryckRice Iubbel värma. Hon tog sjelf natt säcken ur Janes hand och bar upp den för att bevitna miss Drughs belåtenhet. Ruth fikade ej efter tacksägelser; hon skulle endast önskat se det mörka sorgsna ansigtet upplyst af en, om också hastigt äter förgvinnande, stråle af glädje, men hennes förhoppning blef ej uppfyld. Miss Drugh tycktex hvarken observera någon förändring eller ens hennes närvaro, Caroline gick rakt fram