Aftonbladet – 4 november 1874, sida 3

I professorn antages hysa mera liberala poli tiska åsigter, ntan att man dock vet att ban offentligt arbetat för dessa eller öfver hu!vud på något adbat sätt deltagit i don politiska diskussionen. Det ser således ut, som om de fordringar, professor Lochman uppstält, om att ingen bör upptagas I uni versitetslärarneg krets, utan att man på förhand är säker på att hans individuella religiösa och filogofieka åsigter stå i öfverensstämmelse med de hos fertalet af hans äl dre kolleger, särskildt inom den teologiska fakulteten, rädande, nu äfven skola utvidgas att gälla om vederbörandes politiska sympatier och antipatier. Medan man visgerligen härigenom skulle erhålla en mera uniform lärarekår, torde det likväl finnas anledning befara, att man under stundora .ekulle få något svårt att taga den hänsyn till den vetenskapliga förmågan, som likväl i viss grad mäste anses vara berättigad. Det torde. väl också, i fall denna uppfattning på allvar göres gällande, vara nöd vändigt att börja med en sofring at uni versitetets nuvarande stat, inom hvilken fin Das män, som med fog kunna misstänkas för att hysa tämligen kätterska: politiska meningar, ja, som: till och med öppet göra progaganda på sådana. Emellertid. bar nu en gång den så mycket beklagade svagheten vid professor Sars tillsättning egt rum, och han kan icke aflägsnas, till och med om det skulle visa sig att han icke blott vore rationalist, materialist, darwinist o. s v. utan till och med vågade sympatisera med den liberalare politiska riktningen. Hela den debatt, som iu pågår, har således sitt väsentliga intresse genom de vitnesbörd; den aflägger om stämningen bland allmänheten, och i sådant häfseende tå antecknas att man till sin öfverraskniog har sett att det verkligen också här i Norge finnes personer, som icke blott hafva tämligen raGikala meningar i filosofiska och religiösa ämnen, utan också Våga uttala dem, ja, till och med kunna försvara dem. i ROSETTA SNERON ärr. RR 2