Aftonbladet – 4 november 1874, sida 3

FLULVIL, ULL I SUG HaALBUCLUD IDG aAUULCCKnas att manctill sin öfverraskniog har sett att det verkligen också här i Norge finnes v personer, som icke blott hafva tämligen raGikala meningar i filosofiska och religiösaj ämnen, utan också Våga uttala dem, ja, till och med kunna försvara dem. i I bränvinsfrågan. Den uppsats med ofvanstående rubrik, hvilken infördes i denna tidning för den 12 sistl. Oktober, slutade mel en antydan derom, ätt hufvudstadens kommunalstyrelse skyndsamt borde gå i författning om brämviisförsäljningens ordnande på ett bättre sätt, dels emedan superiet är 4 fruktansvärd tillväxt, dels ock emedan, på det sätt denna försäljaing pu är stäld, kommunen uppoffrar zaed hvarje år on högst betydlig inkomst, men utan att supefiet derigenom i ringaste mån bämmas. Erkännas bör att stadofollmäktigo längs! hyst der önskan att på ett tillfredsställande sätt konna ordna bränvinsförsäljningen och t att genom att inlösa äldre utskärknings-!4 rättigheter, hvarmbd slt jämt fortsättes, vilja befrämja Brtadkomrmande af bolag, som k kunna öfvertaga bränvinsutskänkningen; men vi kunna icke undertrycka den Bsigton, ig att genom den btgäfd fullmäktige vidtagit! och då icke verksammare åtgärder beslutas, ),. kommer det att dröja många år, innan fall mäktiges örskan går i folltordan. ls Vi erkänna äfven, att frågan om bränvina-( försäljningens ordnande är en ömtålig fråga j och att, då den af. stadsfullmäktige vidröros, stöta de på mäktiga intresson, så inflytelserika, att dessa endast medelst en kraftig vilja kunna öfvervianar, och den ha gtadete tollmäktige icke till sitt förfogande. Följden deraf har varit och är, att inom ingen stadskommna befinnes bränvinsförsäljningen 1 jämro ordnad, än inom den största t värti! and. i; Vi klandra icke att stadeföllmäktige beic slutit inlösa äldre utskänkningsrättigheter, P men vi erinra likväl att någon sådan ktgärd C! icke anwetts behöflig i Göteborg, der det afl8: några framstående och för kommunens bästa !! lilligt intreseerade och kraftfulla män 1865 kK: bildade utskänvknings-aktiebolaget? började sin verksamhet, fastän bolaget måste kon. jY2 kurrefa iled ett stört antal äldre utskänknirgsinnehafvare. f Men: hvarför hafva stadsfullmäktige ilh: Stockholm ansett sig böra inlösa utskänk.j!! ningsrättighetör, grusdade på burskap eller ot krogsedel? Jo, endast a? kowsideråtionsskäl Vi klåndra ickb häller detta; men obastridli. gen är det: klandervärdt;-att då fullmäktige såsom ersättning iör inlösta utskänkningarättigheter till och med 1872 t medeltal ut: ! betalt nära 20,000 kr. årligen, hafva brän: vinsförsäljningsafgifterna icke med ettmotsvarande belopp blifvit höjda, ehuru otvifvelaktigt är att med hvarje indragen ut skänkning srhällt de kterstkående en mot-bs tvarade större afsättnidg. Er Det vill synar rom rådde en missuppfattning rörande ntskänrkningsrättighets om:lp. fång och betydelse, ehvad den grundar sig tö på burskap eller på krogsedel :Hvad rät eö tigheten grundad på krogaedel beträffar, sålt respekteras den uteslutande sf konsldera: tionsskäl, och dessa äro af allra lösaste be: len skaffenhet. Böträffande burskap krättighet att försälja bränvin och andra spirltuösalns Irycker, så kan med detta omöjligt följa fr! någon rättighet för burskapsinnehafvaren da stt för sin rörelse erlägga endast on min: lre skatt, ntän måste der varda beroende på jhy len idkade rörelsens omfång. På gross: och )st ninuthandel Har äfven burskap erhållits,ic ner skatten på denna handel har stälts iloc beroende af handelns omfäng. Burskapetiao ar medfört rättigheten att idka ett vizstija yrke, men ingslundä någon befrielsö för dens efi noehafvare från skyldigheten att utgöralar len skatt, hvartill nys och förändrade för:jfö bilanden kunna föranleda. 130 Emellertid eger det egendomliga förhfl andet rum i hufvndstaden att beskattnin-!mj sen på do gamla utskänvkningsrättigheternaloc ir I medeltal för hvarje sådan ganska be:mi ydligt lägre än å de utskänkningsrättighe-)or er, söm genom inrop å auktion förvärfvas. L regeln borde Ukväl förhöllandet vara om-ispf rändt; ty obestridligt är, att en utskänk-!be ingsrättighet grundad på burskap ellerifi irogsedel och som gäller utder innekalvareng! fc ilstid, i vissa fall äfven under den efterlof.e rande erkahs, eger större värde än den rät! ighet, gom förvärfas på auktion och som säller blott för tre år. og Denna oriständighet, att beskattningen 8 le äldre utskärkningsrättigheterna utgår ned lägre belopp än å dem, som genom vuktion förvärfvas, har haft till följd, ätt der de åtta ären från 1865—66 till och ned 1871-72, ha i medeltal för hvarje vuktion inropad utmftuterisgsrättighet erågta i skatt nära 1580 kr. krligen, men unler samma period för Evarje gämmeal rät! ighet i medeltal icke fullt 650 kr. pr år. Å Hvatje rättighet af det senare slaget har således kommunen erhållit årligen i medöl-; al 930 kr. mindre än den skäligen bort be tomma. Huru betydlig förlusten genom nyss ntydda förhållande varit; Ädagalägges geio ott dä sxonmpsr: . vr 1860-67 berkattades utskänkningsättigheterna-i medeltal; om de på: auktion nropats, efter 4522 kannor 40:öra1 808: 80 nen--deremot de gamla rättighe. terna i medeltal efter 1676 kannor å 40 örgasshorensnnsss 670: 40 Sd 0 hö kal tet påk bön Brink pr förd fås JR äga oh Då BR Comn unrens förlnet säledespå hvarje — Ino gammal rättighet Kr. oss... 1138:40 de eh då de gamla rättigketernas antal nämpda ir utgjorde 304, så uppgick förlusten till 46,073Kr. 60 öre. Vi vilja likväl icke påtå, att alls de gamla utskänkringsrättig isternax innekhafvåre hade kunnat erlägga ika hög skatt söm ionvekåfrarne af de på uktion inköpta, meii hvad som bastämdt can påstås, är att de flösta afde förra gan H ka väl kundåt erlikga eu betydligt högre katt än den, som blifvit dem öm il Men huru kommer det sig ått innehafarne af: de äldre försäljningsrättigheterna rarda så lågt beskättade för i rörelse? Clandret härför dråbbar hufvädsakligek taxeen: Ingskomit6erna. Antingen göra de sig skyliga till förbiseenda, eller till unäseende ned en grupp af yrkesidksre, som icke sak ar isflytands till: och med vid taxerings-na nannavalen. Det är likväl öförsvarligt att axeringsmännen icke fästa behörigt afro. om nde på de jämförelsevis höga belopp, hvarill atskänkningsrättigheter sålda på auk: ion uppgå, och deraf draga den slutsöts, tt äfven de burskapsegande bränvinsföräljarne både kunna och böra högre be kattab. Emedan taxeringskomit6erna, säsom ofvan lifvit anfördt, vid de gamla utskänkningaättighöternas taxering icke tagit hänsyn tili len beskattning, som de personer få vidsännas, hvilka på auktion saropat rättigheer för untskänkningsrärelse fastän de örra innehafvas på lifstid, de senare blott 5 vissa år, högst tre hvarjo gång — harlö