Aftonbladet – 4 november 1874, sida 3

pat sig en omMmciel beskritping Ofver 1vomsö aint, ÅT de i denna. meddelade upplysningar framgår stt under åmtet flanas i all jmänhet både rum :deh bete tillräckligt, för latt en så utsträckt renskötsel, som salnolikt kan komma fråga, kan ega rum vid I Isidan atrjordbruket, blott den hänvisas till I det tillsynen icke blott bidr de högfjöllrsträckningar, som afnaturen synas bestämda derför och gom ej äro still nä gon verklig nytta för. de fasta inbyggarne. Vidare ser det ut som de hittills mycket arepråkslösa försöken att få i stånd en ordnad polistillsyn i dessa trakter alla redan hafva medfört ganska lyckliga resultat, i t dertill, att nomadlapparaeg vakta sina renhjordar bättre gonom att gripa ib sch begära ersästbing, der nägon skada akett, utan dess blotta när. vIvaro försäkras icke litet hafva bidragit att I lugna båda partierna och stämma dom för aoaligare met lrarandra. Med afseende ä den på sin tid hårdt asgripna principen om gemensam ausvarighet fasthölles det attbestäraumelsen om gemensam anvsvarighet kom: mer att blifva både naturlig och rättvis -us der förutsättning att man i öfveronsstämmelse med :ru atarbetade kartor och boskrifningar, en geaomgripande reglering företagos af Ilapparnas beten och fiyitningsvägar, så att Ihvart hojim får sin boatimdt anvisade plats, dit de hvart kr kommå tillbeka, och att. för Just alvirja de nu ofta förekommanis orätt fJvizorna fri de. rikare lopparnos sila mot j I I i ireuar hvar och en metiför. de fattigare, tillika sörjer för att fördelni gen af de gemensamma betesmarkoraa försiggår mod det största möjliga akigifvande: på örekningar och intressen. Anvisaing al: begtämua betorplatser förutsätter i öfrigt anmälan från Sverlga om hvilka läppar år. ! ligen komma infyttande och huru mäårga Efter ett eller lanvat kr torde det väl blifva nödvändigt Tatt göra btikilllga förtvärlagar i anvitnin. gon a? distrikt, men detsa förändringar komma: Hikväl, när saken om vägra år har ordnat sig, icke att blilva betydliga. Deara anordning har också, sksomsantydts. sin grund 4 hänsynen till de fattigare flyttlapparne, som nu beständigt klaga öfver att de tvingas dräga sig undan från beten, som de förr hafva brukat, af fruktan att deras renar skols blandar med Je rikarerz och af dem tagas sksöm god priv. Slutligen skulls man genom demsa ordning också få lättsre att af hälls. ryska lappar red deras renar från Norge. På de senare-åren hafva flere tusen ryska renar betat i Trowsör Öfver hufvud synes frsagå al alt, som idet omnämada dokn: mentet meddelats, att efter de ru företagna sorgfålligs undersökningar och öfvervägan: den; det omsider icke -skallvsra omöjligt att få denna låxrgvariga och mycket omtvis stade sak förd till ett lyckligt slutligt af görande Ua ER Dile i I departementen begyaner man alla redan med att-törhare?n sig påstortingssössionen, sk mycket mer som man jn nu: måste bei möda sig att gifva förslagen all.den bredd och utförlighet, som möjligt, för att det skall visa sig, att konstitutionskomitens minoritet hade rätt, dä den 1 -sin reservation rörande statsrådssaken i fjor yttrade attregeringen på skriftlig väg skulle kunna framhålla alla de synpunkter och upplysningar, som den hade att Jemna sksom bidrag till dickuxsionen. Efter ovanligt stor måttstock har man denna gång gripit till utvägen af särskilda komit6ers nedsättning för att få åtskilliga saker förberedda,-till hvilkas. utredning re: gerlagen sjelf förniodligen ansett sig sakna tid och krafter. Flere af dessa. kormitber äro för ögonblicket samlade, och andra skola i den närmaste tiden träda till sammans. Såsom de vigtigarte af dem nå nämnas skogskomiten och tullkomit6n. Med afseende den sist nämndas förhandlingsr låter det, som om dess betänkande komme att cå i en utpräglad frihandelsriktning, emedan den vill föreslå ytterligare nedsättning, till en del fullkomligt upphäfvande af vissa tullsatser, till ett sammanlagdt belopp af inemot ett par hundra tuserx spec: Märk: värdigt nog har dock hvarken alttulleng eller trävarntullens borttsgande vunnit någon allmännare anklang inom komit6n, ehuru det väl kan sägas att båda dossa reformer länge nog stått på dagordaingen, Det vill synas som akulle dot vara sk mycket störra anledning att gripa ju här, i stället för att ekrida till upphäfvsnde af den tämligen! obetydliga återstodeö skyddstull, som fiske: rierna medelst den 1873 å nyo faststälda! tiondealgiften till hamvanläggningar fingo! behålla en börda, hvilken nog kunde kräfva någon ersättning, och konjunkturerna förl trähandeln för tillfället äro lkugt Ifrån så lysande, att man skalle kunna. kbsropa näs ringens blomstrande tillstånd såsom skälj mot att aflägsna on sådan anomalt som ut förseltullen å trävaror. Det heter vidare att komlt6n — för att betäcka den minskning i inkomsterna, som Skall nppstå genont de föreslagoa nedsättningarna — ämnar) föroslå en förhöjning af tobakstullen.: I hvilken utsträckning regeringen kommer att lägga komit6ns arbete till gränd för! sitt förslag till ny tulltariff, sä vida väm-, ligen öfver hufvud: någon förändring-allst blifver föreglagen för nästa storting, det kan man naturligtvis icke: veta. Deremot tyckes det — när man betraktar dew riktning, hvari stortingets beslut på detta-om-) råde under de sista åren hatvå gått, sk väl j som de yttranden, hvilka framkonimit från! åtskillige åf reprebentationens mera lföflydl. telsörika medlemmar — finnas skäl för det antagande, att tallnedsättalagar, som mäste: köpas med förhöjning aftullen på någon af de stora kassa-artiklarnöe (kaffe, socker;) tobak) näppeligen: hafva någon utsigtatt g igenom; haru.-mycket manäntill försv: för.ott dylikt tillvägsgående kan kberopa ä, ena sidan nödvändighetewatt uppdritva inkomsterna för att betäeka-de raskt stigande . anspråken på statskarson och Avandrassidan rande äffrihaudelsgrändsatserna i vår tullantaga, att fanken pt ett blandadt skatte den nu varande indirekta, mör echjmer vianer terräng och i on icke aflägsen tid, med ständigt stigande statsutgifter för ögonen, kommöer att framställas till förnyadt praktiskt: öfvervägande: Till och med inom landtrepreseutationen, som förr hyste en ovilja mot alt kvad direkt skatt hötte, har i -.det hängeeadet på senare tider ett omslåg tyäligetr skött och de hinder, söt upptagandet af en direkt skatt au mer kan få att kämpa mot, Hege tvivelvutan mindre i piincipiella betänklighater, än i svårigheten att finns ett ändamålsenligt fördelningssätt och gi rättvis progresslonseKala för dem. I tidsingarna fortsättes ifrigi den genom! professor Lochmans uppträdande mot histo. rikern Sars befordran väckta striden! Skarpast hafva deras åsigter, som sluta sig till hr Lockman, kömmit till otda 1 Morgenbladet, som med mycken styrka försbrär regeringen att hon antagit den af stortinget för Sars anslagna extra ordidarie profossionen, emedan detta atortingets besla enligt tidningens uppfattnlng är ett Konstitutionelt ingrepp i regeringens makt, hvilköt är så mycket fördömligare, som 2nslaänn tin min da TÄT BORT rönskvärdheten af ett follständigt gönomfö-; systers, med en moderat dirskt skatt jämte! j beskattning. Det torde vara större skäl att! från den gamla slåndtskattens tider -ärfal