Aftonbladet – 4 november 1874, sida 3

vReltL abtsges KUnnsa Iullavdeas Inom loppe: af fyra år. Genom att kontrahera raed nt ländingar om arbetets utfrrande vill man undgå den olägenhet, som på rista åren utgjort ett hinder för järxbanebyggandets raskäre bedrifvamnde här i landet, nämligen bristen på arbetare och ingeniörer, emedan den engelska firman skulle skaffa sådana. Det är likväl Icks ännu afgjordt huru vida en dylik anordning af företaget skall vinna statsmakternas godkännande och det får icke förbises att det råder en -— hufvadsäkligen från den ledsamma erfarenheten fråa den af cagelske entreprenörer utförda Eidsvoldsbanan ärfd — misstro mot det privata järnvägsbyggandet i allmänhet. I alla fall kan likväl Nordbanans asliggning blott betraktas såsom es tidsfråga, I förening med Bmblanenasbanan kommer den att kräfva stora. tomisiräckor till station, upplagsnlatser 0. 8. V., förnämligast på det gamla Oslos mrnnd, och man kan med säkerhet beräkna att denna ödsliga del af Kristiania härigenom skall få en storartad väckelse, svarande mot der, som Drammensbanan har gifrvit den sydiga delex omkrisg Pibervikens hamn. ill kommer också slutligen att städerna 4 Krigtioniafjorden ända ned till Tönsberg och Frederiksstad genom den lifliga ångI båtstrafiken alt mera dragas in tnder hufstaden. . Frön dessa förhållanden i Nergos sydliga akter skall jag tillåta mig ati oå öfver 1 tala om förbällanden i våra allra te, som både hafva en stor bety: för dessa landedelars välstånd och faad, och dessutom i och för sig äro egde att gifva en mycket åskådlig föreställ ning om åtskilligt, som erbjuder ett icke ringa politiskt och allmänt intresse, Saken rör samfärdseln emellan den östliga Finnmarken och de angränsande ryska provinserna, som nyligen i ett lokalblad från Ficmarken varit föremål för en utförlig rodogörelse, hvars riktighet 4 alt väsentligt jag har håft anledning att kontrollera. För tre å sedan, på sommaren 1871, satte ott ryskt bolag i Arkangel ett knyfartyg, Storforst Alexei, I gång mellan Ryssland och Finmarken. HResan akulle upptaga åtta dagar och dess ändpunkter vara Arkangel och Vadsö. Emellertid såg det snart ut som om företaget, hvilket drefs med bidrag atryskastatsmodel, skulle möta allahanda svårigheter. Skeppetgjorde aldrig sin tur ordentligt, och efter mänga fataliteter gick hela planen om intet under Eret 1873. Denva utgång kunde icke vara öfverraskande för dem, sem kände något närmare till förhållandena 4 Finmsrken, och de i Finmarken vistande ryssarne ytt rade sig också ända från början st saken på ett sätt, som visade att de väl kände till de klippor, mot hvilkaden förr oller senare skulle kommsx att stranda. Saken var näm; ligen att den. ryska,regeriugens och de Ar: kangelska köpmännens intressen här voro i strid med hvarandra. Den förra har un: der aenare årea lifligt intresserat sig för att fö koloniserad den Murmanska kuster — sträckningen mellsn Hvita hafvet oc norska gränsen — och särdeles för att fi utvecklade de der varande rika fiskerlerna, Det har emellertid visat sig att detts en dast kan ske genom kolonisation från Norge och derigenom att invånarre för tillfredsställandet af sina behof och afsättninger af sina produkter fortfara att stå förbindelse med Norge. En jämn åvgfartygsförbisdels för de ryska kusttrakterna mäste derför na turligen hafva sin slutpunkt I Norge, som me? sina utvecklade, likartäde handelsför: hällanden måste fortfara att varade ryskå nybyggarnes pulsåder, till doses förhållan: dena kunna blifva så utvecklade satt på sjelfva den ryska kuaten kan ragga en stad med direkt förbindelse med de vänliga marknaderna för fiskerlprodukter. Men det var detta de Arkangelska köpmännen til hvarje pris ville hindra och som slutligen ladde derhän, att hela rörelsen afstannade, Invänarne på Murmanska kusten voro emel lertid icke belåtne härmed; de hads nu ev gång haft hopp om att få njata fördelarnå ten ångfartygsförbindelse, och: en norra, som invandrat till Petzinga, Aston Dahl, satte sig derför 1 rörelse, försäkrade sig om penningbistånd af norska köpmän ock vände sig till den ryska regeringen med ansökan om statsbidrag på samma vilkor, som det äldre bolaget. Nu kom det emel lertid lif i detta, det hyrde ett ångfartyg, Katschaloff, zom 1 fjor höstas gjorde några rezor, och sålunda gick 1873 till ända utan sypnerlig nytta för någon annan än det Arkavgolska bolaget, hvilket sannolikt fick sitt etoisbidrag utbetaldt. I år intog Kat: schaloff åter traden och fortfor dermed tilla in i Juli månad, då den skulle sfvertagas af ett för bolagets räkning inköpt ånglfartyg Pomor. Men då detta, Bom är tolf år gammalt, kom till Arkangel, kunde bolaget icke få det amsureradt för resa på den Murmanska kusten, utan endast för direkta turer mellan: Arkangel och norsk hamn. Följden. blef. att bolaget icke kunde uppfylla gina förbindelser och nu förmodligen mäste göra konkurs och att ett bolag i Moskwa har inledt underhandlingar med ryska rege: ringer att öfvertaga traden, utan att man har skäl att tro att det-skall hafva bättre tur med sig. Ty — äfven oafsedt de Arkangelska köpmännsns afundsjuka för att den ryska istafekusten skall blifva satt i förbindelse med de Finmarkska städerna såsom deras handelsområde, hvilket ottitvelaktigt blefve fallet alt mer, efter som den utvecklade sig till välstånd och större om: sättning — straxdar alt på den mångfald at orimliga lagbud, som ännu äro gällande för handeln från och till! det nordliga Ryss: land. Exempelvis kan sålunda nämnas att det medelst böter och förlust afrättighete att föra fartyg är förbjudet att föra post in i landet, om brefven också frankeras och aflemnas till offentligt postkontor: Intörseln af fisk är ett monopol förinvänarne vid Hvita hafvet, devw k. pomorerne, Andrå få betaly 1 räbek80 kopek i tull för:-talt fisk, under det varans gångbara pris i Ar: kangel blott är 1 rubel 30 kopel : Det är, tillägger den Finmarkska tidningen, beklag! ligt att grannland, som Norge och Ryssland; hvilkas produkter egna sig så väl till ömse: sidig byteshandel, genom otidsenliga bestäm: melser skola: Vara afstängda från on sams färdsel, som måste blifvå till båda landens och särskildt Rysslånds fördöl Alla fin markaka köpmän, som hafva besökt Hvita hafstragterna, förklara att de hafva en ve: getation, som, rätt nyttjad, skulle blifva en källa till rikedom. De ofantliga skogarna längs elfvarne och de ypperliga gräsmattorna äro ett vilkor för en handel med trävaror och gödboskap, som skulle öfvergå hvad Norges sydligaste trakter kunna frambringa och otvifvelaktigt mäta sig med Amerikas lof. sjungna skoganejder. å Orsaken till att jag s8 utförligt omtalat denna sak är väsentligen att hon synd rig utgöra en god illustration al Hurudant förhållandet mellan de båda-nationaliteterna äro i desga gränadistrikt. Allting tyder på att ryssarnå, så långt irkd att våga göra något ingrepp i de norska förhållandona eller öfva någöt inflytande på dessa, tvärt fullt innesluta sig, I medmm RR RR ordlig