Aftonbladet – 2 november 1874, sida 3

stående af aftonen, men i hennes ställning och ansigte fans något, som drog honom till henne. Nu var ja det tillfälle kommet, som han hade sökt, och utan att vidare batänka sig gick han fram till hennes sida. Som kon likväl icke tycktes varseblifva hoönom, sade han vänligt: God afton, miss. Bon gjorde en häftig rörelse vid den synbarligen alldeles oväntade helsningen och förlorade för . ögonblicket fullkomligt sin sjelfbeherskning. Kanske för första gången i sitt lif rodnade hon som en ung, blyg flicka, och denna rodnad blef ännu djupare, då hon mötte hans vänliga blick och vackra leende, Medvetandet af att blodet rusade uppåt hennes kinder och tinninsar ökade hennes förvirring, Jag fruktar att jeg stört er; det var ej min afsigt. Jag trodde att mi följt Winifred. Hon sansade sig nog för att gifva honom ett redigt svar och började derefter gå framåt boningshuset. Cameron gick under tystnad vid heunes sida, Då de kommo fram till byggnaden, kastade han en lävgtande blick åt fönstret till sitt arbetsrum; miss Drugh tycktes gissa hans tankar, ty hon yttrade med sin vanliga, sarkastiska tom: Låt mig icke uppehllla pr, jag ber, doktor Cameron; jag vet att ni längtar åter till erå böcker, och jag önskar icke truga mitt sällskap på er Betyder detta, att ni föredrar engam; het? EEE Finsamheten är blott angenäm för den yekligo eller den äregirige. Jag är intetera. Då behöfvor iag ej gära en ursäkt för att jag dvöjer, och ni vill måkänge fördraga mitt lsdsamma sällskap ännu en liten stund,