Aftonbladet – 2 november 1874, sida 3

ifven mrs Malloney i sin-länstol, djupt och ugnt; som hon sjelf plägade säga, stod let ej till att hålla sig vaken, då sömnen kom öfver henne, Lyckligtvis hade hon ;j behöfts, och om bjelp varit af nöden, skulle den icke saknats, ty knäböjande vid varnets lilla säng i en bedjande ställning syntes en orörlig gestalt, klädd i en hvit norgonrock; doktorn igenkände henne genast. Miss Drugh! hviskade han med närkbar förvåning. Hon upplyfte långsamt ansigtet från sina ränder och såg på honom, icke bestört eller förvirrad, men med en fränvarande blick, veflexen af någon högtidlig tanke, nr hvilken hans röst hade väekt henne, Vid ske. net ef det ljug, som han bar och hvilket jan skusgade med gin ena hand för att ej störa barnet, såg han, att hennes ögon voro fulla af tårar. Hon uppsteg sakta. Jag bor er förlåta mig, men jag anade att sköterskan somnat; jag vet att kon ibland gör det, och barnet skulle kunnat beböfva någon hjelp. Jag kunde icke gomna, och derför gick jag hit in. Förlåt mig, upprepade hon ännu en gång ödmjukt; god natt, tillade hon och lemnade rummet, Det var något i deuna tysta handilng of godhet emot en annans barn, Bom rörda Jawes Cameron, och från den stunden inträdde ex förändring i hans tänkesätt angående hans besynnerliga gäst. Hans forna misstroende försvann för mionet at detta möte hos det sjuka barnet. På samma gäng ble? äfven hans bemötande mot henne ett annat, det blef välvilligt; han undvek honne ej Fänera, ban kände sig rd att rn var olycklig; ocö alltid färdig att förr gifva sig sjelf än andra rara förebrådde han sig Bitt forna misstroende, James Gamer