Aftonbladet – 2 november 1874, sida 2

Den Arnimska affären har nu erhållit en ny officiell belysning genom en af New York Herald offentliggjord brefväxling mellan hr v. Bälow och grefve Arnim. Den vidålytf. tiga korrespondensen, som återgifves af de engelska tidningarna, beledsagas af Neu York Herald med en inledning, i hvilken bladet säger, att beteendet mot grefve Arnim utgör symptom på en sjukdom i tyska riket, hvilken redan förut ofta befordrat i dagen högst märkvärdiga företeelser, men ji intet fall verkat så skadligt som vid detta tillfälle. Det första af brefven är från hr von Bilow till grefve Arnim och datsradt den 6 sistlidne Juli. Hr von Bilow underrättar grefve Arnim, att den förteckning, som hans efterträdare i Paris upprättat öfver handlingarna i arkivet, bevisar att flere nummer saknas, och han uppmanar på grund deraf -grefven att förklara sig om deras försvinnande. I sitt svar af den 21 Juli afsäger sig grefve Arnim alt ansvar för de försvunna handlingarna. Han anmärker, att som haa icke längre är i statens tjenst, har han icke att mottaga befallningar från utrikesministåren, och att han blott står till kejsarens disposition, Han svarar derför endast privat, Dereftar genomgår han punkt för punkt listan öfver de fordrada dokumenten och betecknar de fleste af dem som sin privategendom, hvilken han eventuelt behöfver för att värna sig emot försök att nedsvärta honom, derigenom att man beskyller honom att i sin ämbetsverksamhet hafva motarbatat furst Bismarcks politik. Mot tillvitelser af detta slag kräfdes ett rättfärdiggörande genom originalhandlingarna. Han skulle derför hänavända sig till civildomstol. Bilow beriktigar under den 5 Augusti grefvens åsigter om oafbängighetsförhållandet och hänvisar till föreskrifterna för riksämbetsmän. Grefve Arnim är så mycket mer ansvarig, som han icke ännu formelt aflemnat arkivet. Det kunde till och med an hängiggöras kriminalprocess mot honom, då han icke infört åtskilliga dokument, hvilket fölle under fyra af strafflagens paragrafer. Betecknandet at dakumenten som privategendom vore otillbörligt, i synnerhet från en underordnads sida, Grefve Arnim vidhåller under den 11 Augustisitt oberoende. Enligt 2 119 i riksämbetsmannalagon är han en fri medborgare; i disciplinariskt hänseende står hsn under diseiplinarrätten, Han vidhåller derför, att saken blott kan blifva föremål för civilprocess. Tiden tillåter oss att för dagen blott meddela detta ofullständiga referat; för att sälta våra läsare i tillfälle att göra sig ett klarare begrepp om den gelebra saken, skola vi i morgon åter gifva brefyäxlingen i dess helkef, Emellertid meddelå vi tedan bu de reflexioner med hvilka New York Herald beledsagar offentliggörandet af de här refererade sktstyckena, Nämnda tidning skrifver; Hurg kan, oftor alt fotfa, grefve Arnims häktning ännn rättfärdigas? Ville han fly? Säkerligen icke. Ville han kanske förneka fakta? Nej, ty han säger; Jag innehar en del af i fråga varande skrifvelser och Jag skulle genom en civilprocess söka göra gällande mina rättigheter till dem, fruktade jag icke att derigenom taga initiativet till ett förfarande, som alltid skulle blifva skad