Aftonbladet – 2 november 1874, sida 2

IIVSAAG MAVIVI LARUIU JINGATUCS 0) KUNGAL fiana, så vigtiga, att man, för att komma i besittning af dem, icke bort sky någon skandal? Vi tro det icke, och dessutom hafva ja officiösa Berlin-korrespondenter redan på det för dem egendomliga försigtiga sättet afslöjat, att de bland annat handlat om ex rysk storfurstinnas konversation med en af Napoleons förra ambassadörer, Fieury. För öfrigt tro vi oss veta, att grefve Arnim erbjudit sig att i de från Paris ankomna packlårarne, hvilka inneböllo hans möbler, anställa de xoggrannaste efterforskningar för att undersöka, om icke till äfventyrs en eller flere af de äfven af honom sakna de skrifvelserna förirrat sig till någon af dem, I stället för att ingå på detta erbjudande skred man emellertid till en ny husvisitatiop, vid hvilken möbler blefvo uprbrända, hvilka fordom prydt Fredrik den stores sängkammare i Rheimsberg. I hin sista skrifvelse säger hr v. Bi low: Jag förbehåller i alla delar afgörandet åt rikskansleren. Var icke i anledning häraf grefve Arnim berättigad till det antagandet, satt nu sknlle följa något meddelande, af hvilket han kunde inse för hvilken väg rikskansleren bestämt sig? I stäl let härför infann sig åtta veckor derefter den beväpnade makten i Nassenheide, gjorde intrång på Stettins domvärjo och använde våld. Var det slutligen altså nödvändigt, klokt och tillåtligt att för de saknade pappersarkens gkull skapa en dylik cause celebre? Hvad har man att förevita grefve Arrim? I värsta fall en error juris och en viss mindre tillfredsställande noggranhet vid papperens öfverlemnande, nögot som dock enligt vårt förmenande finner sin förklaring i de utomordentliga förhållanden, under hvilka han lemnade Paris. För att bilda en verklig majoritet, något som den franska nationalförsamlingen sedan rätt länge saknat, har högra centern på senare tiden gjort åtskilliga steg för att åstadkomma en sammanslutning mellan sig och venstra centern. Vibehöfva knappast säga, att denna majoritet borde blifva septennalistisk, d. v. s. upprätthålla det nu varande provisoriet, tills Mac Mahons makttid vore slut, för att orleanisterne då, oförhirdrade af något slags definitiv konstitution, kunde fö nägen af sina prinsar på tronen. Till lockbete för venstra centern har man som vanligt valt löften om en eller annan plats inom ministeren och andra personliga fördelar för partiets koryfeer. Detta förfaringssätt, som lyckades så utomordentligt väl, då sista stormlöpningen mot Thiers företogs, tyckos dock denna gävg komma att misslyckas, Venstra centern vill icke denra glöng läta afspisa sig med ett par platser i kabinettet, den fordrar nu medgifvanden i afseende på sjelfva institutionerna. Dessa vensterns åsigter hafva erhållit uttryck i en skrifveise, som Casimir Pårior lätit införa i tidsingen Aube. Den nämnde statsmannen förklarar, avt då högra centern förra gången tillbjöd venstra centern ett förbund, ville det senare partiet icke skilja sig från legitimisterno och bonapartisterae, hvarför det nu bör inse, att det fordras andra garantior än blott några personförändringar. Hvad venstra centern begär, är organiserandet af en fast och var aktig regering, icke af en enskild mans myndighet, oafsedt hvad. denne man heter och hvad hans myndighet kallas, reglerandet af den exekutiva maktens öfverflyttande på en annan efter geptennatets upphörande och af de former, under hvilka man, om det skulle komma i fråga, kundo skrida till on revision af konstitutionen, kort sagdt: dena definitiva republikens proklamerande och konstituerande. Detta är, säger Pörier, minimum af venstra centerns vilkor, och detta är den enda basis, på hvilken det kan blifva möjligt att bilda en ny majoritet, gom kan antaga författningslagarne, innan kammaren upplöses. Men venstra centern skall icke taga initiativet dertill; regeringen känner detta partis öfvertygelse; dess afsigter och planer hafva alltid varit de samma. Anhängarne af septennatet skulle framkalla en situation, gom påminner om tre män, hvilka vandra längs randen af ett bråddjup, och af hvilka hvar för sig hyser den fasta afsigten att vid första bästa till: fälle störta sina båda följeslagare ned i dju-) pet. Det är svårt att tro, att Frankrike i sju är skall finna sig uti att åse denanal. angenäma vaudring och lugnt vänta, tills det lyckas den ene att öfvervinna de andra. ) Den tyska pressen vill veta, att Eng land återkallat sitt diplomatiska ombud vidl påfvehofvet. Underrättelsen är icke lj, ännu officielt bekräftad. Då franska rege-l: ringen återkallade krigsfartyget Orenoque från Civita Vecchias hamn, fäste Times uppmärksamheten på det besynnerliga der I ati, att Storbritannien fortfarande höllel. en representant i Vatikanen, då det efter:; apphäfvandet af påfvens verldsliga makt icke hade något intresse hos päfven att bevaka. Under den förra ministeren föreslogo flere parlamentsledamöter, att detta sändebud skulle återkallas, men Gladstone ville icke gå in derpå. Den diplomat, som ! sist representerade det hritiska kabinettet, : var Gervoise, som efterträdde Udo Russell, l! bvilken nu är ambassadör i Berlin, De två onda stormakter, som ännu underhålla of-! ficiell förbindelse med den heliga stolen, äro l: Frankriko och Österrike. De europeiska stater af andra rangen, gom hafva ministrar vid påfvehofvet, äro tre till antalet, nämligen: Belgien, Baiern och Portugal. Holland återkallade sitt sändebud på våren 1873, men det fnves änau, märkligt nog, en påflig nuntius i Haag och påfliga konpulater i Amsterdam och Rotterdam, För öfrigt anmärka vi, att det mikroskopiska furstendömet Monaco i närheten af Nizza håller en representant i Vatikanen, och samma är förhållandet med kejsardömet Brasilien och de sydamerikanska republikerna, E. flottan. KE. m:t har den 30 Okt. till vice amiral utnämnt och förordnat kontreamiralen, befälhafvaren å flottans station i Karlskrona O, A. Sundin, — Apoteksvigterna. Apotekaresocieter!l PESFSUEI RvSt DET BINIGE! foaft PIREN FY NVSRREISEESPST TORPS. SA NR ET