Aftonbladet – 31 oktober 1874, sida 3

BLANDADE AMNEN. Fiffigt bedrägeri. För någon tid sedan kor en välklädd, äldre dam in hos en manufaktur handlare vid Östergade i Kjöbenhavn och gjord ett uppköp. På hennes begäran följde en a gossarne i boden med henng för att bära de köpta till hennes hem och emottaga betalningel -för det samma, På vägen lät hon gossen följ: med upp till en bandagist, och efter att de: ha fått veta, att bandagisten varirummet bred. .Jvid butiken, bad hon gossen vänta några ögon idJ blick, hvarefter hon gick in till bandagisten För denne berättade hon nu, att hon var en nära slägting till en ung person, som var något sinnesförvirrad och tillika led af en svaghet i ryggen, för hvilken läkaren hade tillrådt anläg; gandet af ett bandage. Ynglingen tycktes eme lertid ogerna vilja låta taga mått af sig, men hon bad vandagisten att jaga ynglingen, som var med, in på kontoret och der på fogligt sätt, medan hon gick bort några minuter, undersöka honom och derefter förfärdiga det erforderliga bandaget. Då bandagisten förklarade sig villig härtill, utgick hon i butiken, hvarest hon bad gossen gå in på kontoret för att blifva expedierad, och då han hade lemnat butiken, aflägsnade bon sig skyndsamt med paketet, som gossen låtit qvarligga på en stol. Bandagisten började derefter samtalet med att bedja gossen aftaga rocken och blef naturligtvis till följd af den utaf damen erhållna underrättelsen icke det minsta förundrad öfver att gossen med ett leendo vägrade att göra detta och i stället bad att få do oj penningar han skulle hafva. Bandagisten gjorde derefter i all vänlighet sjelf ett par försök att få af rocken, men då gossen tyckte att detta var alt för närgånget, blef han ond, tog fram I räkningen och frågade med bestämd ton, om ham t) kunde få sin betalning eller icke. Det kom nu -Itill en förklaring: båda skyndade ut i butiken, 2 och som både dam och paket voro borta, insåg 1 jsnart gossen, att han blifvit narrad, och bandaisten att han varit en ofrivillig aktör vid utörandet af det begångna bedrägeriet. — Spöksyner. Professor Basch, den bekanta i -trollkarlen-, äfven känd bland vår allmänhet, TÅ förevisar för närvarande sina spöksyner å Cagliostro-teatern i Amsterdam under stort tillopp af låskådare. Dervid låter han djefvulen spela en komisk rol, hvilket icke öfverensstämmer med åsigterna hos ett visst slag af holländska prester. Så hade pastorn i en af Amsterdams förstadskyrkor redan flere gånger varnat sina försam— lingsbor för att besöka Cagliostro-teatern; men då hans varningar icke hjelpte, gick han sjelf en afton dit för att i fromt nit protestera mot andestyckets uppförande, hotande att i värsta fall söka utverka teaterns stängning. Professor Basch, hvilken redan förut var underrättad om prestens planer, kunde naturligtvis icke rätta sig härefter; men knappt hade det första spöket visat sig, förr än presten reste sig från sin plats och ropade på sin breda flamländska: Se, det kallar shexmästaren die Geest, die Geest! (ande). Snarare borde de heta die Beest! (odjiur). Men han hade knappt ropat ut, förr än ham föll dödsblek tillbaka Då stolen; ty på scenen uppträdde — hans döda hustrus ande fn framställFE som möjliggjordes genom ett fotografikort, hvilket professorn skaffat sig) och yttrade med rafröst: Du har så ofta i lifstiden kallat mig est, att du väl nu kan låta mig slippa denna hederstitel.s Den djefvulsvänlige pastorn försvann, lika snabbt som någonsin en andeuppenbarelse ; men det djefvulska hånskratt, som sändes: efter honom, har med ens gjort ände på hans lust att försvara djeflarne. — En sköldpadda på irrfärd. I Gotlands Alleb. berättas: År 1867 inköpte majoren ÅA. Kylander på Nygårds i Vesterhejde en mindre sköldpadda, hvars -vaggalärer hafva stått vid det mångbesjungna Medelhafvets strand. Hon omhuldades på bästa sätt och tilläts ibland att företaga små promenader i trädgården — ingen kunde ju ana, att en sådan sengångare skulle få den idn att rymma. Men äfven en sköldpadde kan ha sina nycker, och en vacker: dag 1870 skuddade hon, figurligt taladt, stoftet af sina fötter och lemnade Nygårds, naturligtvis lika yst som hon kommit. la efterspaningar voro ruktlösa, men man kan döma om egarens öfveraskning, när i Juni månad detta år en arbetare, mkring 6000 fot från Nygårds sysselsatt med ipprensning af ett dike, der fann den iilla rymnaren kry och rask! Hon hade således under yre ärs tid helt och hållet lefvat på eget föd;eni och förmått trotsa den här ofta nog ganka hvassa vinterkylan. Exemplet torde, åtmintone inom värt land, stå alldeles enstaka. — En stor uppfinnings början. Ett märkdigt nummer af den engelska vetenskapliga idskriften Quarterly Review är att skåda, uppängdt under glas och ram i South-Kensington museum i London. Numret är från år 1819 och imehåller en dom öfver det då just uppkomna ;rslaget att bygga en järnväg och drifva vagar derpå med ånga; det försäkrades, att man kulle med dessa vagnar kunna fara ända till abbelt så fort som med postvagnen. Tidskrifns dom lyder sålunda: Vi äro icke talemän r fantastiska förslag, hvilka röra nyttiga inittningar. Vi förkasta tanken på en järnväg .som praktiskt outförbar. Finnes det väl något jligare och galnaro än förslaget om en ångign, som skall gå dubbelt så fort som våra postignar? Förrskulle man kunna tro, att det ginge 1 att forsla en menniska med en af de Conaveska raketer, som tillverkas på artilleriboratoriet i Woolwich. — Dyrt tilltugg. I Bohus läns Tidning för n 27 Okt. berättas: Vid sistl. marknad å anden här i Bohuslän hade en hemmansegare rsålt ett par oxar, för hvilka han bekommit 0 kronor i tvänne sedlar, hvardera å 100 kr. ör att säkert gömma dessa för långfingrade rsoner, lade han dem emellan tvänne af matcken qvarvarande mjuka kakor. Då han sermera på hemvägen af känningar blef bjun på en sup, ville han visa sig artig med att ada på tilltugg-, och inom en liten stund de han sjelf och kamraterna ätit upp ej allest de båda kakorna, utan de båda 100-kronoxsilarne med. — Skönt kaffe! En korrespondent skrifver in Paris till Sydsv. Dagbl. följande: . Följande meddelande, hemtadt från en officiell part till Seineprefekten, rörer de mest gängse tten att förfalska det vanligast ihandeln föremmande kaffet. Man har utsigt att få i sig: I:o en blandning af brändt bröd och kaffeDp; 2:0 malen cikoria, sand, stött tegel och röd8; :0 cikoria och väl utbrända ben; i:o bränd och malen cikoria, med fett eller mmalt smör samt färgadt med ett slags minerödt (rouge de Prusse); 0 brända kålstockar och halstrad hästlefver. ir!