Aftonbladet – 29 oktober 1874, sida 3

icke öfvergifva mig. Jag kan ej skiljas från min andra mor. Jag är en gammal qvinna och behöfver Inga och ro, master James, började hon, men det stela, skenbara Ingnet ville idetta ögonblick ej stö bi, och rösten darrade af undertryckt rörelse, då hon fortfor: TIlla är det af mig att knota ufver Guds vägar och beslut, men Han tör väl kanske icke räkna så strängt med mig derför. Harjag icke burit er, då ni var ett litet, spädt barn, på mina armar, och har ni icke hemtat lifvets första näring från mitt bröst, min käre, käre herre? Två stora tårar hade samlat sig i de allvarsamma ögonen och rullade långsamt ned för hennes vissnade kinder. Doktorn fattade på ögonblicket, hvad alt detta hade att betyda; han reste sig, blek och häftig. Grace, ingen skall skilja dig och mig från bvarandra, wi:t hem är ditt, du måste stanna. Grace Ingles visato nogsamt, hvad hans ord och blick inneburo; hon såg iinbillningen sin medtäflerska förvisad, sig sjelf åter insatt isitt forna anseende och afskedets smärta afböjd. En svår strid utkämpades inom henne, men hon insåg, att hennes herres unga maka aldrig skulle förlåta hans inblandning i saken och att den endast skulle göra brytningen mellan makarne så mycket svårare. Gamla Grace erinrade sig dessa bibelns ord: förargelse måste komma, men ve den menniska, genom hvliken den kom: mors, och, tillämpande dem på sig niolt. atod jhon fast vid sitt beslut. Fn stum hand tryckping växlader, och James Cameron hade förlorat 08 801 Vän och det sista band, som förenat honom med den tid som varit, Från den dagen tog mrs Malloney hus. hållet om hand, och dermed var det äfven