Aftonbladet – 26 oktober 1874, sida 2

råförande för sin del mycket belåten med aken, emedan han i den nya anorduingen ann ett bistånd i och för införandet af en f honom önskad förändring i lefnadsvaorna härstädes. Han ville nämligen göra lut på eftermiddagsarbetet å kontoren och ör det ändamålet flytta tiden för midagsmåltidens intagande till kl. 5 e. m. Nu orde väl dock hvar och en böra inse och medifva, att hvad man än må tänka och tycka m den saken — i afseende å hvilken mycet kan sägas både för och emot — så är ch blir det alltid ett personligt och enkildt intresse, en ren beqvämlighetshänsyn, ren icke på något sätt ett handelsintresge. )eh för öfrigt ligger det ju så nära till ande, att äfven den enfaldigaste kan inse et, att äfven om bantågen afgå senare på ftonen, finnes ju ingenting som hindrar en, som vill och kan afsluta sin post före 1, 5 på e. m., att också göra det. Nog lifva hans bref mottagna på posten fastän e inlemnas ett par timmar tidigare än som ehöfves. Men den åter, som icke säter middagsätandet eller siestan och förtröelserna efter det samma framför affäerna, den som verkligen vill och behöfver egagna dagens timmar till arbete, ser sig senom bantägens afgång två å tre timmar idigare än behöfligt vore, beröfvad de förelar en med dessa timmar förlängd arbetsid kunde bereda honom. Här står således ppenbarligen middagsätare-intresset i strid aed det sanna och verkliga handelsintreset. För oss synes välingen tvekan kunna ippstå rörande hvilketdera, som bör ställas rämst, och hvilketdera, som bör vika för let andra; men Stockholms handelsoch jöfartsnämnd — och framför alt dessa ord: örande — har en annan åsigt af saken, och len frambäres nu till vederbörande mynigheter såsom uttrycken för hvad som är ör Stockholms handelsintresse eftersträfransvärdt. På andra platser, som i nu förevarande vänseende kunna vara jämförliga med Stockwolm, såsom på samma gång landets hufudstad och medelpunkten för landets afärsli? samt i följd deraf utgångspunkten ör de stora posttägen, har man alldeles cke reglerat kurir: och posttågens afgång ar någon middagsätare-synpunkt, utan i tydig afsigt att låta bantågen framskaffa korrespondensen, medan affärsmännen njuta nattens hvila efter dagens arbete, hvarigenom för utbytet af meddslanden orter mellan minsta möjliga tidsförlust uppstår. Rådfråga vi turlistorna för bantågen från Europas hufvudstäder och förnämsta hanlelsplatser, finna vi nästan utan undantag ie postförande natt-tågens afgång utsatt till en ganska sen timme. Vi skola anföra nägra exempel. Kurirtåget från Hamburg till Berlin afsår kl. 11,30 e m. och tåget frön Berlin till Hamburg vid samma tid. Tåget från Berlin till Eydkuhnen, eller det direkta posttåget till Petersburg, går kl. 10,45 e. m.; tåget från Berlin till Breslau (och vidare till Wien och Varsjava) kl. 11 e. m, — Posttåget från Wien till Krakau går kl. 8,30 ee. m., från Wien till Komorn (och Budapest) kl. 9,30 e. m.; från Wien till Prag 0. 8 v. kl. 10 e. m.; tåget Wien— Marschegg—Budapest—Bazios kl. 11 e. m.; Wien—Triest kl. 9,30 e. m.; Wien—Simbach (och vidare till Minchen o. a. Vv.) kl. 9 och 9,30 e. m.; Wien—Pilsen—Eger (och vidare till nordvestra Europa) kl. 9,20 e. m.; Wien—Aussig kl. 9 e. m.; Triest—Wien kl. 10,30 e. m.; Triest—Milano kl. 845 e. m.; Bruxelles till Paris kl. 7,43 och 8,17 e. m.; Antwerpen—Ostende kl. 9.10 e. m.; Paris— Bruxelles kl. 8 och 11.20 e. m.; Paris—Le Havre kl. 10,50 e. m.; Paris—Dieppe kl. 8,30 e. m.; Paris—Cherbourg kl. 9 e, m.; på Orleansbanan (mot sydvest) gå tåg från Paris kl. 8,15, 8,45, 10,45 och 11,10 e. m.; på Sydbanan kl. 9 e, m.; på Nordbanan (expreaståget till Calais) kl. 7,45 o. s. v. på öfriga banor från Paris i olika riktningar. Från London gå aftonposttägen i olika riktningar på olika tider från kl. 8,10 till kl. 11,50 e. m. . Kort sagdt, förhållandet är det samma öfver alt på de stora platser, som äro verkliga utgångspunkter för bantåg. Ett undantag gör, vi medgifva det, Petersburg, som expedierar det direkta tåget på Berlin kl. 12 på dagen; men synes denna tid vald tydligen derföre, att derigenom tågets framkomst till Berlin inträffar på aftonen just i lagom tid för att få posterna från Petersburg och det öfriga Ryssland utan uppskof fortskaffade vidare med natt-tågen från Berlin åt olika håll. På alla dessa uppräknade ställen, och flere andra som vi kunnat nämna, har man nu mycket olika tid för middagsmåltidens intagande, men ingenstädes synes den djupsinniga tanken ha uppstått, att man skail reglera bantågens afgång efter denna mältidstimme, eller tvärtom, att man velat reglera måltidstimmarne genom bantågens afgångstider. Denna uppfinning var förbehällen Stockholms handelsoch sjöfartsnämnd, om till dess heder och Stockholms handelsintresses befrämjande, lemna vi derhän. Rättvisan fordrar likväl det erkännande, att om än nämndens herrar ledamöter icke vilja ha sin matsmältning störd af något bråk med posten efter den såsom beqväm ansedda middagstimmen kl. 5 e. m., så ha de dock icke alldeles förbisett, att den nu varande anordningen af ankomstoch afgångstider för posttågen lemnar en väl kort tid för brefs besvarande med omgående post. De förklara den tid af 5 å 6 timmar, som i verkligheten förefinnes, vara alt för knapt tilltagen för landets största handelsstad; och de påyrka derföre, att tågen må ordnas så, att de hitkomma kl. 7,15 f. m., så: ledes en och en half timme tidigare än nu, Vi instämma af hjertat gerna i denna önskan, om den kan uppfyllas, hvilket dock,