Aftonbladet – 26 oktober 1874, sida 2

Cyril, hvilken stått som på nålar, andades åter friare, Den dag, som blifvit utsatt för den långa skogspromenaden, uppgick klar, solig och vacker, ntan en molnfläck, Miriam, hvil ken, såsom Ruth plägade säga, var en så dan liten lätting, var uppe redan klockan sex och ute i trädgården. Hela morgonen hade hon ingen ro, gick ut och in, dansade rundt omkring tantens länstol och trotsade alla mrs Heighs försök att förmå henne att sitta stilla under endast fem minuter, Vid middagen åt hon sjelf intet, hade svårt att sitta stilla och tyckte måltiden vara obeskrifligt lång. Jag är så glad, sade hon, att mr FThornton kommer och torv mig med sig på en promenad, Jag glömmer bort tiden, då jag är med honom, och jag vill så gerna att dagen skall gå fort. Klockan är ännu endast tre! En hel timme, tills han kom mer!, Då Miriam klädde sig till promenaden, tog hon ej på sig hatten lika fort som vanligt och utan att kagta en bjick i spegeln: tvärtom satte. hon sig vid sitt toilettbord RN sin bild länge och allvarsamt, Tycker du ej, Poynce, sade hon slutiigen till tantens kammarjungfru, som uppfäste hennes lockar, att jag är fasligt sol: bränd och — att jag inte ser så bra ut som då han såg mig sist? Hon talade tveksamt och hoppades synbart att bli mot: gagd, cs z Åh, bevara mig, miss, hur har ni fått något sådant i hufvudet på er? svarade Poynce utan ett ögonblicks betänketid. Ni är väl tio gånger vackrare; som också hen. nes nåd och jag sade i morgse, och det