Aftonbladet – 23 oktober 1874, sida 2

gheterna af ett alt för intrassladt ochll It för kostsamt rättegångssätt. Om en rest kom på den iden att taga på sig koråpa och mässhake eller eukaristisk drägt, ler att tända vaxljus, göra de i romerska yrkan brukliga knäfallen eller att vända ig mot öster då han skulle officiera, var ans biskop tvungen att draga honom inför surt of arches, som fungerar i Westminster; ten om presten blef dömd, kunde han vädja 1 Privy council, och äfven för dem, som lott ytligt känna den engelska rättvisans ormer, är det lätt att tänka sig hvilka inder biskopens myndighet måste öfverinna, inran han kunde tvinga den upptudsige presten till lydnad. Förickelänge edan hade biskopen af Exeter betalt sitt omkapitel att borttaga ett altare med asreliefs; men kapitlet vädjade från biskoens dom till court of Arches. Denna dom: tol ogillade biskopens dom, och altaret med asreliefs kommer att förblifva i Exeters satedral. Den nämnda billen har på grund f dessa förhållanden en dubbel uppgift: örst att stäfja inkräktningarna på den of-l: ciella liturgien, sedan att skapa en jurisiktion, som gör det möjligt att lättare och nabbare undertrycka dessa ofog. Den 20 April detta år framlade doktor Archibald Campbell Tait, ärkebiskop af Janterbury, i sitt namn uti öfverhuset den vill, som är afoedd att omintetgöra rituaismen, Förnämsta stadgandet i billen gick 1t på att hädanefter, på klagan af tre socrenboar att ceremonierna i deras kyrka icke verkställas i enlighet med formuläret i Prayer-book, kunde biskopen ställa den nklagade inför en domstol, bestående af viskopen sjelf och två bisittare, och hvars lom skulle vara exekutiv utan uppeskofech 1tan vädjan. Detta förelag framkallade i öfverbuset m ytterst lifiig diskussion, så väl ä de rerldsliga som ä de andliga lordernas sida. Barlen af Salisbury, ehuru medlem af kabinettet och öfvertygad om att premierministern skulle understödja billen, utmärkte ig genom lifligheten och kraften af sin opposition, Medlem af hvad man kallar åg-kyrkan eller det evangeliska partiet, hvilket framför alt beflitar sig om att reducera gudstjenstbruken till den största enkelhet, till denna nakenhet, som Gladstone i estetikens namn lifligt ogillar, fann earl Salisbury orimlig den pya makt, med hvilken billen föreslår att biskoparne skola beklädas: han föreslog derför och fick antaget ett amendement, som ersatte biskopen med en verldslig domare, som hade minst sex års praktik, Med denna ändring — vi förtiga detaljerna — voterardes billen af öfverhuset och remitterades den 25 Jani till underhuset, der den genast mottogs till första läsningen. Den 9 Juli började diskussiocen i underhuset, och mr Gladstone, som alt ifrån sessionens början. nästan fullkomligt afhållit sig från att deltaga i husets arbeten, öppnade debatten med ett stort tal, i hvilket han bekämpade på en gång billen och ministåren, ty nägra dar gar förut hade Disraeli förklarat, att kabinettet i sitt namn och på sitt ansvar upptoge billen, som utgått från ärkebiskopens af Canterbury enskilda initiativ, Lika stor fiende som nÄgon till katolicismens inkräkt ningar, fann dock mr Gladstone de ätgärder, genom hvilka man ville söka häjda dem, orimliga i principen och overksamma i praktiken. Vi skulle önska, att vi kunde lägga under våra läsares ögon det märkliga tal, som denne fräjdade statsman, hvilken är förtrogen med alt, hvilket tillhör den högsta andliga odling, vid detta tillfälle hölt. Öfvertygad, att den romerska kyrkans återupprättande är omöjligt och att anglikanismen slagit så djupa rötter i det engelska samhället, att den blifvit likasom dess själ och lif, har mr Gladstone trott sig kunna framställa den Bsigten, att det är omöjligt att upprätthålla ett statut af ett par hundra års ålder, nämligen föregkrifterna i Prayer-book, gent emot de nya bruk, som inkommit efter dess författande. Detta är ordalydelsen af det första af de sex resolutions som han framstälde mot doktor Taits bill och som han, gifvande efter för hela husets uttryckta åsigt, måste återtaga. I sin fjerde resolution erkände han emellertid, att det är klokt och lämpligt att vidtaga åtgärder, som kunna bidraga, att förlama dessa högmodiga ansträngningar, genom hvilka man, utan nationens bifall, vill åstadkomma en förändring i den anglikanska kyrkans anda och väsende. Slutligen medgaf han i femte resolutionen., att församlingarna borde skyddas mot hvarje alt för brådstörtad förändring, som komme från presterne ensamma, Den reservation, som Gladstone formulerade i sin första resolution hade för afsigt att bereda presterne ett visst utrymme att verkställa ändringar i ceremonierna, en i hans ögon oskadlig rättighet, emedan han icke medgifver möjligheten af att England kan återvända till katolicismen. Men denna åsigt delas hvarken af nationen eller af parlamentet. Också voterades billen med stor majoritet efter ett vältaligt föredrag at mr Disraeli. Vi kunna icke antyda alla fraserna af denna lysande diskussion, som sysselsatte parlamentets båda hus under mer än fyra månader, och icke häller återgifva den något invecklade ordalydelsen af denna vigtiga lag, som skall träda i kraft den 1 Juli 1875, Den sammanfattas dock helt och hället i det hufvudstadgande, som vi hafva anfört, modifieradt genom earl BSaliburys amendement. Det till biskopen stälda käromålet skall hänskjutas till en särskild domare, som afgör utan appell. Den domare, som blifvit utsedd till verkställandet af dessa höga och grannlaga funktioner, är lord Penzance, en af Storbritanniens utmärktaste rättslärde. Parlamentet har bestämt hans nmm — rr