Aftonbladet – 23 oktober 1874, sida 2

ansigtet framför honom egde endast en helt systerlig dragningskrafi. Hvad nu? ropade han vid åsynen af den ofantliga bukett, Mary med så stor frikostighet hade bundit, hvad har du der? Ett nytt slags fågelskrämma, att förblända fåglarna med, i stället för att jaga dem på flykten? Jag trodde, att den skulle passa till att lysa upp den lilla salongen vid Beckham Cottage, svarade Mary med en sorgsen blick på den föraktade buketten, för hvars skull hon plundrat sina blomsterrabatter. Det skall den nog också göra, älskade Mary, och jag är dig mycket tacksam, emedan du tänkt derpb. Men hon behöfde inga tacksägelser; hans vänliga tilltal var den ljufvaste erkänsla, han skulle kunnat gifva. Mrs Leigh väntades på eftermiddagen, och, som rätt och billigt var, gick Cyril ned till Beckham för att bedja henne vara välkomkommen och erbjuda den hjelp, som kunde vara behöflig. Du kommer ju tillbaka, så fort som möj: ligt; säg, gör du ej det? sade Mary i den lätta, skämtsamma ton, som tillhör den, som älskar och är älskad. Hon hade följt honom halfva vägen och stod nu, stödjande sig mot stättan, och såg efter honom. Långt sedan Cyril försvunnit för hennes blickar, stod hon ännu qvar, fördjupad i tankar. Luften var qvalmig och het, ej en vindfläkt krusade flodens yta eller rörde bladen på de stora alarna vid dess stränder. Måhända utöfvade luften ett nedstämmande inflytande på Marys själ; det vissa är, att en ovanlig sorgsenhet intog henne, en känsla af ensamhet och glädjelöshet, som hon al drig förr erfarit. Hvarför bad ej Cyril