Aftonbladet – 22 oktober 1874, sida 3

0 NN HV tt VV VV Mmm mn nn ända från den obetydligaste gaslag till de vigtigaste reformlagar. Parlamentets sekre terare utropar: La Reine le veut (den engelska sanktionsformen) med djup bugning, när lagarne inlemnas i lordernes hus, efter att ha fött drottningens sanktion. Så många saker ske i drottningens namn, som om England vore det mest despotiskt regerande land i Europa. Men alla dessa åberopaden af den regerande furstens namn äro lika tomma fraser, som när domkyrkopresterne skola välja en biskop med medvetandet, att de skola bli straffade, om de icke välja den, som premierministern vill ha. Suveränitetens former och fraser äro blott skal af hvad som en gång hade en stor och vördnadsbjudande auktoritetskärna. Om vi taga denna rad af kel. prerogativ i betraktande, är det som att beskåda raderna af rustningar i Tower, hvilka en gäng tillhört stora kämpar, men nu äro de dödes särskilda symboler — till glädje endast för fornforskare och enfaldigt landtfolk. Ty det är icke drottningen, som inkallar parlamentet, utan premierministern. Det är icke drottningen, utan premierministern, som ajournerar och upplöser det. Till formen är det drottninn, som är den engelska statskyrkans hufvud; men i verkligheten är det premiormi vistern; det är han, som tillsätter desse äre vördige Guds tjenare, som vi kalla biskopar, ). och tvingar andre prester att ära dem såsom apostlarnes efterträdare i kraft af en magisk succession, och besvärar dem med n verldslig nådebevisning af 76,000 till 280.000 rdr i ärlig lön. Han tillsätter prostarne, och lordkansleren, som är hans fullmäktig, de lägre presterne. Och premierninistern är också den högsta makten på irans dunkla fält; det är han, som skapar iddare, baroner, jarlar, grefvar och herti