Aftonbladet – 21 oktober 1874, sida 2

är alt för angelsgen om att tillgodogöra rörelsen de fördelar af snabbhet, gom kunna stå till buds. Men hyad vi deremot finna det ligga inom hvars och ens förmåga att bedöma, det är hurw vida det med afseende å sambandet mellau de utländska postlinier, till hvilka våra stora postförande tåg böra anknyta sig, förefinnes något nödtvång att ordna bantågen sä, att hufvudstaden och det öfre landes skola erhålla absiolat ingen fördel deraf, stt vägen till Malmö blifvit 10 mil kortare än tillförene. Hvad ru först angär det s. k. uppgående tåget, eller det som Nhitförer posten, så tro vi visserligen icke att så särdeles mycket kan vara att med afseende å döt samma vinna; men något kunde dock äfven på den sidan ernås. Den uppgjoria turlistan för vintertrafiken bestämmer afgångstiden från Malmö till kl. 2,15. Förliden vinter var afgångstiden kl. 2 och för rärvarande är den kl. 1,50 Då man nu vet att dea ångbåt, som för posten från Kjöbenhavn till Malmö, lemunar först nämuda plate kl. 11,15 och således anländer till Malmö senast kl. 1, så synes den tid af 50 minuter, som nu är anslagen för postens transporterande från ångaren till bangården, för tullbehandling af. pasnageraregods m. m., väl äfven framgent kunna vara till fyllest, och man har svårt att inse, hvarföre man skulle föremå den tidsvinst af 25 minater, som skulle kunna beredas, och genom hvilken tigen naturligtvis kunde framkomma till Stockholm 25 minuter tidigare, och posten jämväl utdelas så mycket förr, om man ej alldeles enkom satt sig i sinnet, att Stockholm skall icke få nägon fördel af den kortare vägen. Hade det funnits god vilja, så hade man, i stället att onödigtvis fördröja afgången från Malmö dessa 25 minuter, lagt till dem de åtminstone 20 minuter, som kunnat inbesparas på vägen orm man bibehållit alldeles samma farhastighet, som förliden vinter utan olägenhet användes, och man skulle då ha bragt det derbän, att posterna kunnat hitkomma ungefär tre fjerdedels timme tidigare än nu. Do rekommenderade brefven hade då varit färdiga till utdelnirg före kl. 11, i stället att de nu ej utbekommas förr än tidigast kl. !e 12, cch en väsentlig tjenst derigenom gjord saffärsverlden och rörelsen. Men den nästan oförklarliga oginheten mot hufvudstaden, det rent af isystem satta bemödandet att undandraga den samma all fördel af kommunikatiooernas förbättring, framträder än bjertare, då man ser på de ifrågasatta tidsbestämmelserna för de häri: från afgåerde natt-tåges. Den nu bestämda afgångstiden, som enligt trafikstyrelsens plan skulle äfven efter östra banans öppnande under vintermånaderna bibehlllas, är kl. 6,21 (järnvägstid), och skulle ankomsten till Malmö ega rum kl. 1230 påföljande dagen. Nu är likväl förhållandet, att de bantåg, som föra den med detta tåg anlända posten vidare till kontinenten, afgå från Kjöbenhavn först kl. 7 e, m,, således 62 tinme efter det svenska posttögets ankomst till Malmö. Skall det nu behöivas 62 timmar för postens öfverförande från Malmö till Kjöbenhavn och för dess inskeppning på bantåg derstädes? Eller är det ur någon synpunkt nytiigt för trafiken, affärslifvet och den allmänna rörelsen, att brefven skola hvila sig några timmar i Malmö eller Kjöbenhavn, eller någon del a? tiden på hvartdera stället? Ingen förnuftig menniska lärer kunna svara ja på någondera frågan, Förliden vinter anlände snälltågen också till Malmö först kl. 3 e. m. och det mötte, så vidt vi kunnat förspörja, icke ringaste svårighet att få posten öfverförd till Kjöbenhavn i behörig tid för dess vidare befordran derifrån med aftontåget. Hvarföre då icke låta dem äfven i är komma till Malmö kl. 3? Detta blefve 2!2 timmar senare än. enligt trafikstyrelsens plan och skulle följaktligen medgifva tågens afsän dande härifrån 2!e timmar senare, än nu är föreslaget, I stället för 6,21 järnvägstid eller 6,45 Stockholmstid, som nu är den bestämda afgångstiden, kunde den följaktligen bestämmas till kl. 851 järnvägstid eller 9,15 Stockholmstid; tiden för rekommenderade brefs inlemnande kunde utsträckas till kl. half 6, i stället för kl. 4, och för all öfrig korrespondens vinnas en tillökning af 212 timmars tid. Nå, men hvarföre sker då icke detta, när intet hinder möter? Sh höra vi hufvudstadens invånare med förvåning spörja, och vi nödgas bekänna vår oförmåga, trots mycket funderande, att hitta någon annan bevekelsegrund än den, att man icke vill låta hufvudstaden få något gagn af den nya trafikled, som öppnas. Och hvad som åter kan vålla denna för hufvudstaden så föga välvilliga stämning, det må vi be känna att vi icke kunna utfundera. Väl er inra vi oss att då natt tågen först infördes — och det då var ett slags nöltväng, för att hinna fram i behörig tid till Malmö, att sätta afgången häritrön så tidigt som till kl. half 7, — några funnos, som ansågo detta innebära ett välkommet tvång, sem skulle i lefnadsvanorna medföra en förändring, som man önskade, i ty att det för affärsmännen blef möjligt att afsluta sin verksamhet strax på e. m. och föro middagsmåltidens intagande. Vi veta jämväl att denna s. k. reform i lefnadsvanorna hade en varm anhängare -i handelsoch sjöfartsnämndens ordförande, hvilket till någon del kan för: klara det eljest höget förvånande faktum, att från denna korporation, som borde bevaka handelsklassens intressen, icke försports ett ord af ogillande deröfver, att, vid sommarturernas bestämmande innevarande år, man uppsköt tågens afgång härifrån end ast ?4 timme, ehuru, i betraktande af ankomsttiden till Malmö, en tidsvinst af 2 timmar härstädes kunnat ernås. Men icke kan väl, i längden, ett så oförnuftigt be-l traktelsesätt få göra sig gällande, som det, . att man skall systematiskt beröfva rikets största handelsoch affärsplats alla fördelar ! af förbättrade kommunikationsanstalter i landet, endast derföre att man skall tämja lefnadsvanorna in i en ny riktning, som en och annan anser vare sig fördelaktig i allwänhet eller beqväm för sig sjelf? M3å de, som det kunna, ordna sin verkaamhet så, att de afsluta sin post lika tidigt som nu och sedan få sin eftermiddag ledig för midlagsmåltid. hvila eller förströelser; men må le icke förmena dem, som behöfva och vilja arbeta, att för sin verksamhet hemta all len fördel, som kan vinnas af de kommunikationsanstaltsr, som staten med ofantliga zostnader upprättat, Och mk vi icke göra vårt land till ett intör verlden lika löjligt iom för 088 sjelfva menligt undantag i afseende å den eljest öfver alt tillämpade!l nn nr Tr AR re a ar a anna vitnade om själsqval eller om någon 1 croppslig smärta, ehuru han talade lugntle ich vänligt som vanligt. Men från den dagen hörde han aldrig li niss Drugh sjunga. Så fort hon började, a emnade han rummet och gick långt bort, ll ler hennes röst ej kunde nå hans öron. ;