Aftonbladet – 21 oktober 1874, sida 2

panna vitnade om själsqval eller om någon kroppslig smärta, ehuru han talade lugnt och vänligt som vanligt. Men frän den dagen hörde han aldrig miss Drugh sjunga. Så fort hon började, lemnade han rummet och gick långt bort, der hennes röst ej kunde nå hans öron. TJUGOFEMTE KAPITLET. Mary hade sina armar ända till armbågarna i ett degtråg, och hennes förkläde, ansigte, ja till och med det släta, välkammade häret, Voto hvita af mjöl, ty flugorna plågade henne, såsom endast flugor hafva förmåga att plåga, och vid hennes anfall på dem medföljde hvarje gång ett snöhvitt moln från hennes hand. Mrs Thornton kom in i köket. Ack, mamma, ropade den unga flickan emot henne, halft skrattande, halft gråtande, dessa flugor kunna göra mig tokig; brödet blir dåligt och då blir pappa missnöjd. Jag skulle ej bry mig om dem, ifall de icke alltid satte sig på näsan, der det kittlar så. Åter en rörelse med handen; åter ett litet moln af mjöl. Här är ett bref från Cyril, min flicka. Mary uppgaf ett rop af glädje. 4 Ack, söta mamma! — men jag måste vänta, tills jag tvättat af mig degen. Kom hit, Marthå, med litet varmt vatten, bra varmt, så gär den lättare bort. Sedan tvagningen försiggått, räckte Mary fram sin lilla hand, hvilken blifvit ganska röd, satte sig på köksbordet och öppnade brefvet, under det hennes ansigte strålade af glädjo. Han kommer, mamma! utropade hon med liflighet, sedan hon läst de första raderna, Han far icke till Schweiz; han