Aftonbladet – 17 oktober 1874, sida 3

HAF MIR g HAVE UIP UIE UU 28 1 jnämnda förklaring bifogadt instrument, tl kiart vore, att — utom en del andra hemiman — en mänga at ombudsmannen förftecknade bruksegendomar, räntor m. wm., f I med att bouppteckningsvärde at 2,519,615 kr., voro af fidelkommissnatur, det mätte åläggas Hförklarandena att genast till riksgäldskonI toret inbetaia 5 proc, bevillning å den såIlunda förtecknade, till nyss nämnda summa värderade, fasta egendomen. Ombudsman;Inen påpekade äfven i denna sin skrifvelse Jorimligheten af att icke dödsbodelegarne loch fideikommissarien låtit verkställa nödig lutredning rörande hvad som vore fideikommiss eller arfjord och framhöll, att det icke lvar honom det ålåge att dylik utredning I verkställa. Med anledning af öfverståthållare-ämbetets häröfver meddelade resolution ingåfvo fideiIkommissarien och hans löftesmän den 4 J Okt. året derpå ny förklaring, hvari de framhöllo, att af de egendomar, ombudsmannen Iförtecknat såsom tillhörande fideikommisset, len mängd hemman till sjelfva jorden icke Ttillhörde det samma, utan blott den ränta Jsom från dem erlades; men för att icke l uppehålla det ostridiga för det stridiga, at lemnade fideikommissarien nu en testamentsbevillning af — 33,300 rdr, motsvarande den egendom, han ostridigt ansåg tillhöra fidelkommisset. Den 30 Okt. s. å resolverade öfverståthållare-ämbetet, att handlingarna skulle öfverlemnas till ombudsmannen, som hade att inom två månader med påminnelser inkomma, samt till öfverståth.-ämbetet återställa remisshandlingarna. Några på minnelser blefvo dock ej afgifna, ej häller återstäles remisshandlingarna. Saken hvilade nu till den 13 Okt. 1873, då statsrevizorerra till riksgäldsfullmäktige afläto en skrifvelse, i hvilken anmärktes, att i fråga varande bevillning ej blifvit erlagd samt att ingen påminnelse om den sammas erläggande blifvit af ombudsmannen afgifven. Revisorerne, som voro förvissade att fullmäktige icke skulle underlåta att tillse, att hvad som blifvit försummadt ofördröj ligen blefve af vaderbörande fallgjordt, inzkränkte sig till avt på förhållandet fästa fnllmäktiges uppmärksamhet. — Denna skrif velse föredrogs hos fullmäktige, som deröfver infordrade såväl kommissariatets som ombudsmannens förklaring. Kommissariatets utlåtande, som till fullmäktige inlemnades först den 8 Jan. detta år, innehåller ingen förklaring el!er upplysning i afseende på det af revisorerna anmärkta förhållandet rörande ficeikommissbevillningen, utan uttalar blott den förboppniogen, att fullmäktige. vid inventering och granskning af de under kommisssriatets vård befintliga borgensförbindelser, skola fiona handlingarna i behörigt skick. Ombudemannen kberopade i sitt ut låtande det hinder för bovillningsbeloppets bestämmande som fideikommisstagaren omförmält. — Den 15 Jan. föredrogos dessa båda ekrifvelser i ett sammanhang inför fullmäktige, som förklarade staterevisorernes framställning icke föranleda till någon vidare framställning från fullmäktiges sida. Samtidigt anbefaldes kommissariatet att till statskontoret öfverlemna de till testamentsbevillningsäfendena hörande handlingar, som enligt ett riksdagens: beslut borde dit öfverlemnas. Denna befallning fullgjorde kommissariatet så, att, hvad i fråga varande sak beträffar, blott den ofvan vmnämnda borgensförbindelsen jämte en anteckning, slagsökt 1871, till statskontoret öfverlemnades. : Under den tid, då afgörandet af statsrevisorernas ofvan nämnda framställning hvilade i afvaktan å deröfver infordrade förklaringar, inkom fideikommissarien till fullmäktige med en skrifvelse, i hvilken han, med afseende ä svårigheterna att bestämma bevillningsbeloppet, hemstälde att saken finge öfverlemnas till afgörande af en kompromiss af tre sakkunnige män: Denna skrifvelse, som ingafs den 30:de Okt., föredrogs hos fullmäktige först den 4 Dec., och den 18:de i samma månad bifölls den gjorda framställningen på vissa vilkor, bland andra att fideikommissarien skulle ikläda sig kostnaderna för kompromissen. I ett bref till fullmäktiges sekreterare, hvilken erhällit uppdrag att om fullmäktiges beslut underrätta fideikommissarien,. förklarade sig denne på anförda skäl ej kunna ingå på af fullmäktige beitämda vilkor. Denna skrifvelse har, så vidt protokollen ntvisa, aldrig blifvit för fullmäktige anmäld. På denna ståndpunkt stod saken, då årets revisorer företogo sin granskning af riksgäldskontorets räkenskaper och förvaltning, och hafva de, med anledning af förebärandet att värdet å fideikommissegendomen icke skulle kunna utredas på annat sätt än genom en kompromiss, upplyst följande: Bland de till fidelkommisstagarens första förklaring bifogade, för bevillningens be: stämmande nödiga, handlingarna, finnes, utom bouppteckning efter den sist aflidne fideikommissarien, I hvilken bouppteckning värdena å egendomen finnas införda, äfven en den 8 Nov. 1862 päbörjad och den 22 samma månad afslutad utredning angkende de fastigheter, frälseräntor m. m., hvilka tillhörde det fideikommiss, hvilket den 1861 aflidne fidelkommissarien senast innehaft. Enligt dennä Ntroänlag, uppgjord med ledning af fjdeikomölssstiftarena S testärmente, jorde: böcker, tillgängliga Wkemstjandlingar med flere från egendomarng och arkiven i bufvndetaden anskaffade handlingar, skulle bestämmas, den aflidne fideikommigsariens dödsbodelegare och fdeikommjsstagaren emalj lag, hvilka egendomar, tom ovedersägligen vora af fdolkommiss egenskap och hvilka som, derföre att de vid byten eller annor-) ledes frångått det ursprungliga fideilkommisset, borde det samma genom vederlag i före: skrifven bytesväg utaf dödsbodelegarne godt; göras. Denna utredning blef ock af vederbörande parter undertesknad och erkänd 2under det enda förbehåll, att i den mån när mare upplysning vinnes i afseende på så dana hemmans öretal och nammer, om hvilka nu icke visshet kunnat erhållas, sådant varder till iakttagande i handlingen infördt. — Det är också nat, IE vid daning, rr t. f, ombudsmannen följt vid den specifikation af. egendomen, han a kilölja sina Tä minnölee. skrift af år 1870. Han hade, efter bouppteckningen, i den samma utfört värdena, och derigenom hade uppkommit den snmma af 2,519,615 rår, för hvilken han, efter 5 proc., yrkat .bevillnings erläggamde med 125,980 rdr 75 öre, Menast den 14 Mars 1864 hade — säga statsrevisorerpe — dennabevillningsprocent bort vara till riksgäldskontoret inbetald. Som derk blifvit afbetalde 33,300 rdr, utgör nu det återstående utsökta beloppet 92,680 rår 75 öre, och den ränteförlust som, genom det sätt hvarpå saken skötta, Irahbat piksgaldakontaret, uppgiek den 14 Mars d. ä till icke mindre än 57,828 rår mr 1 frit et Hå fue 0 ut 0 fr eh gr HED Hö ev M AR RSS si 36 öre, Revisorerna hafva — säges det I doerag berättelse — ansett sig om detta i flere hänseenden märkliga tillvägagkende att bevaka