Aftonbladet – 17 oktober 1874, sida 3

makt; hon trodde, att det skulle bero endast på henne att till doktor Cameron återställa den unga, tanklösa Winifred som en trogen, kärleksfull, tacksam hustru, om Carolina så fann för godt, eller — Dag efter dag intalades Winifred, att hennes lif icke var som andra unga qvinnors af hennes sambällsställning; att det blott hade varit en handling af grym barmhertighet, som ryckt henne ifrån ungdomens förboppningar och drömmar för att begrafva henne i ett ödkligt, tyst och enformigt hem. Hvem hade vunnit härpå? Doktor Qameron, som hade erhållit en vacker fru i sitt hus och en son för att ärfva det namn, hvaröfver han var så stolt; men för ingen af dem gjorde han någon uppoffring, och-ej häller sysselsatte han sig med dem mera, än med alt annat i hans hom. För första gången började nu Winifred förstå, att hon var gackor; ibland, då hon satt framför spegelj, greps hon af en ny och underlig känsla, till hälften fåfänga, till hälften nå gonting annat. Då erinråde hon sig yttranlen af gin nya. väninna — berättelser: om glada, lysande hem, der hustrur sådana som hon lefde i yppighet oeh prakt, tillbedda och afundade. Hon hade väl förstått endast hälften af hvad hon hört, men så små niagom väcktes inom henne en känsla af liden oförrätt; af ohjelplig orättvisa, tillfogad hennes ungdom och skönhet af den man, som gift sig med henne. utan. att älska CM et är ett hårdt öde, då utan värt för. väl andö dot hjerta, vid hvars egande vi fäst hela vår husliga lyckå, dag för dag alt mera aflägsnas från oss, medan vi, som få bära dagens tunga och hetta för att anskaffa hvad som för hemmets nödtorft och trefnad är behöfligt, morgon efter morgon med ornb