hennes svarta drägt, nedfälda Blöja och af mätta steg. Läste hon sitt radband? Mal loney med sina katolska sympatier kände sig intresserad. Hvad ser du på? frågade Winifred och gäspade. Sköterskan pekade på den ensamma vandrerskan och mrs Cameron igenkände miss Drugh.Hon betraktade:henne under nägra ögonblick med matt intresse, halft önskande. halft fruktande att tilldraga sig hennes uppmärksamhet. Caroline hade farit till mrs Cameron med det fasta beslut att vinna hennes bevågenhot och hade lyckats deri öfver all förväntan. Detta obeskrifliga, som vi kalla dragningskraft, hade genast närmat James Camerons hustru intill den vackra, mörka främlingen med den klangfulla rösten, och hennes sårg hade sedan fulländat segern: Vid afskedet hade Winifred gifvit henne en half inbjudning att förnya besöket, af bvilken hon: likväl ej begagnat sig, lika litet som de sedermera träffats. Miss Draph lemuade Bin skuggrika promenadplats under träden och gick långsamt förbi stolraden, så nära att hon vidrörde Winifreds sidenklädning, men ntan att helsa. Just i det samma vaknade den Ulla gosgen och grät, Caroline vändepå bufvudet och igenkände James Camerons hustru, som ifrigt pekade på en ledig stol bredvid sin. Vill ni ej taga plats? sade hon; ni är säkert trött, och -jag tycker här är så ledsamt. Caroline ingick leende på förslaget, och snart hade hon utan synbar ansträngning lyckats fästa Winifreds uppmärksamhet vid hvad hon talade. I ett afseende egde öfverensstämmelse rum mellan Winifred och