Aftonbladet – 16 oktober 1874, sida 3

SAVA SA Bet bufdafksienetnrförr le ANEN ESTONIA gemensamt möte i Neapel. 33 provinser och omkring 70 valkretsar, alla i Nedre Italien, hade skickat ombud dit; omkring 3000 valmän voro samlade. HFesultatet af sammankomsten, der en nästan för stor enighet rådde, var, att man utnämndo en komitå af tolf medlemmar, bland dem Nicotera, Avizzana, Ranieri, Sax Donato och de Sanctis, hvilken genom att sätta sig i förbindelse med de särskilda valkretsarne skulle verka för partisaken vid de förestående va len. Denna sammanslutning förtjenar så mycket större uppmärksamliet, som det för icke länge sodan såg ut, som om det skulle bli stor splittring i partiet och en gammal venster med Nicotera och en ny med San Donato i spetsen skulle bilda sig. Kort efter den senaste sessionens slut utfärdade nämligen den då varande venstern ett manifest, tvungen dertill, hotte det, af de särgkilda förhållandena under den senaste parJamentariska saisonen och af den oordning och villervalla, som hade visat sig på alla Låll, ett manifest, som var höget tarfligt, fallt af stora ord och toma floskler, som berättade, att venstern hade hela äran på sin sida, emedan den hade gjort alt godt, gom hade blifvit gjordt, både nu och förut, hade fört Italien till Rom, hade sagt, huru jämnvigt skulle åstadkommas i finanserna, men utan att regeringen hade följt dess råd, hade förorsakat ministerkriserna Bren 1865, 67 och 73, hade kämpat för allmän rösträtt 0. 8 v. Om alt hade gått på tok, var det icke i ringaste mån dess, utan regeringens skuld. Många af vensterns bästa namn, såsom Nicotera, Cairoli, Crispi och SeisenitDoda, stodo under det, Denna tämligen bombastiska förklaring var dock sjelfva venstermännen för stark, och flere af oppositionens tidningar klandrade hepne och bebådade, att en ny skulle utfärdas. Den kom efter ett par månaders förlopp, ungefär i midten af Augusti, skrifven i ett vältaligt språk, men icke undertecknad af samma personer, som hade underskrifvit den före gående. Den sade sig i all anspråkslöshet vara ett cko af folkets mening, talade vidt och bredt om den förflutna tiden, men fram. stälde förhållandenas dfliga nutidstillstånd och framtidsutsigterna. Naturligtvis bröt den också stafven öfver consorterian och systemet, d, v.s. regeringsmetoden, Skatterna, hette det, hade blifvit uppdrifna till en alt för oproportionerlig höjd, handel, industri och äkerbruk tynade af — skattebördan mäste förminskas, om landet icke skulle I grand ruineras. Utpifterva till statahnushållningen borde inskränkas, utgifterna till försvarsväsendet framför alla andra; dessa sist nämnda borde mwtå i proportion till folkets kontributionsförmåga; ty att öfverbelasta denna skulle blott väcka misstanke utomlands, elände (miseria) hos folket, Utrikespolitiken borde vara kongorvativ — folkets upplysning och de inre förhållandenas utveckling regeringens första syftemål. Naturligtvis smektes folkets älsklingsid6, allmän rösträtt. Detta nya vensterprogram innehöll i sjelfva verket icke det ringaste nytt. Det var ett uppkok på de gamla oppositionsmaximerna med litet mer kryddor, men kanske såsom uppkok med något mindre must Ingen enda af de gamla oppositionsmaximerna var frångången, ingen enda af de gamla öfverdrifna beskyllningarna försmådd. Hvad de sist nämnda angår, så kan den flygtigaste blick på statistiken ådagalägga, huru osann t. ex. beskyllningen är, att systemethar ruinerat handel, industri och Eerbruk. År 1861 importerades till ett värde af 821 mill. och experterades för 479 mill; år 1873 uppgick införselvärdet till 1280, utförselvärdet till 1133 mill. Någon aftyning har det säledes i alla händelser icke varit, om det kanske också icke har varit så stora framstog, som det kunde och borde ha varit. Ingen och allra minst högern förnekar, att skattebördan är oproportionerligt ster; men om man icke vill sluta med en statsbankrutt, måste man ännu en tid godvilligt dragas med henne och hoppas, att hon efter hand skäll kunna förminskas. Och det skall hon; ty landet har alt för rika hjelpmedel i alla afseenden, för att det icke skulle ske. Hvad har emellertid venstern gjort för att lindra bördan? De nära hundra representanter, som de södra provinserna session efter session skicka till kammaren och hvilka utgöra hufvudmassan af oppositionspartiet, såsom venstern riktigare borde kallas, ställa sig endast principmässigt i opposition mot hvart enda af regeringens finansförbättringsförslag och gifva aldrig sin röst åt någon skattelag. Och dock äro de södra provin serna de, som i all utveckling stå längst tillbaka och behöfva de flesta omorganisa tionerna, äfven sådana, som man jämförelsevis kostar mest på. Man kan icke neka, att: det i lång tid har funnits skälig orsak för venstern till opposition mot högerns sätt att regera; men man kunde sannerligen önska; att oppositionen hade en annan karakter. TI stället för att göra tvärt om vid alla tillfällen och säga nej till alla förslag, hvarigenom den ena stenen eftar den andra kastas i vägen för all utveckling och alla framsteg, borde venstern genom en skarp och öfverlägsen kritik öfver hvad regeringen gör, så väl som öfver hvad hon underlåter att göra, visa, att den var man för att lösa frågorna. och sitnationen vuxen; då skulle den också: vara sjelfskrifven att aflösa högern och öfvertaga styrelsen. Ty det fins ty värr tillräckligt att klandra hog högern, betraktad till och med ur en högersynpunkt. Den har haft goda id6er till förbättringar på alla möjliga fält och goda föresatser, men saknat energi och kraft att sätta dem i verket. -Don har stått vid styret och baft blicken riktad på alla hufvudirågor, I på finanser, administration, allmän säkerhet, ! offentlig.-unpdervisniag, armöoch marinväPE nn nr Arr Nr RT Ar SE re, Ena hennes svarta drägt, nedfälda slöja och afmätta steg. Läste hon sitt radband? Malloney med sina katolska sympatier kände sig intresserad.