Aftonbladet – 16 oktober 1874, sida 3

Så snart Winifred var frisk nog för at kunna komma ut, påyrkade mrs Malloney. som fann Russell Square folktomt och bar net tungt samt dessutom var road af attse den granna verlden, att de dagligen skulle åka till parken och gå omkring der, medan vagnen väntade. Hvarje vacker dag kunde man skledes få se modern, barnet och dess sköterska upptaga ett par stolar i närhe ten af musiken, En klar och solig efter. middag sutto de der som vanligt, barnet sofvande i sköterskans armar, Winifred lyssnande på musiken och lekande med sin solfjäder. Vi hafva redan nämnt, att hon tyckte om musik; vi böra tillägga, att hon tyckte om alt, som passivt tilltalade hennes sinnen. — skönhet, blommor, solsken, delikatesser, yppighet och hvila. Denna qvinna borde varit en österländsk sultaninna, hvilande i rika drägter på yppiga divaner, uppvaktad med sång, kringfläktad med solfjädrar, omgifven af lyx, prakt och ljufva vällukter. Der hon nu satt, knappt lyftande en hand, knappt rörande en muskel, som kunde störa det lättjefulla behag, som låg i hennes ställning, var hon en träffande bild af makligheten. Då och då kande hon böja på hutvadet och utbyta en fåordig helsning med någon. bekant; men alt närmande afböjde hon. Winifred afskydde konversation öfver allmänna ämnen; den besvärade henne, och .hon tillgodosäg alt för mycket sin egen beqvämlighet, för att i något fall uppoffra sig. Sköterskan var helt och hållet upptagen af, att betrakta de promenerandseoch alla eleganta toiletter. Under det hennes skarpa blick irrade hit och dit, varseblef hon en enslig gestalt, som långsamt gick fram och tillbaka under träden, skild från öfriga promenerande, Det låg något nunnelikt i