Aftonbladet – 15 oktober 1874, sida 3

Frågan förtjenade visserligen äfven att betraktas ur den goda smakens synpunkt, och ena målning framläggas för Stockholms invånare och den bildade allmänheten ilandet, huru en af hufvadstadens vackraste platser, hvilken af alla, som landvägen färdas till Djurgården, måste passeras, skulle komma att taga sig ut, förvandlad enligt järnvägsstyrelsens förslag till upplagsplats i stor skala för skrymmande gods — id est — till skräpiga brädgårdar, men då en sådan framställning, om än så målerisk, att döma efter besluten om de tvänne sneda broarna öfver Norrström, troligen icke skulle göra något intryck.på vederbörandes skönhetssinno, så upptaga vi ej dermed tidningens utrymme. Att ter, i likhet med hvad som . skett vid Skeppsbron, leda ett järnvägsspår utmed nuvarande kajen vid Ladugirdslands viken, för att kunna lasta och lossa ankommande varor direkte mellan järnvägsvagnarne och fartygen, uten att upplag för annat än några timmar får ga rum, kan ej anges annat än fullkomligt riktigt, om medel kunna anskaffas till en sådan anläggning. Samma brist på utrymme för ännat än järn förefinnes äfven i den ytterst olämpligt belägna nya järnvågen, och kostnaderna för järnvägsspårens ledande dit skulle dessutom blifva så betydliga, att de svårligen kunna åstadkommas.