Aftonbladet – 15 oktober 1874, sida 3

hvarest tra gallerportar leda in tillen yttre och en inre förstuga eller vestibul. Här fisnas biljettkontoren, ett på hvar sida. För att pröfva de akustiska förhållandena och öfva en del af teaterns betjening gafs i söndags en profföreställning för fullt hus af en, till största delen inbjuden, vald publik. Man kom enligt Kjöbenhavnstidningarna dervid öfver ens om att salongen tager sig förträffligt ut, är vacker utan att vara öfverlastad, att dess större proportioner ingalunda hafva beröfvat den beqväms lighet samt att de arkitektoniska formerna förena sig med dekorationen till ett sällspordt lyckadt helt. Belysningen från den stora kronan i taket och ds 13 lämpetterna öfver balkongraden är kraftig, utan att vara skärande. När ridån är uppe, drages icke kronan upp, utan belysningen dämpas starkt. De akustiska förhållandena, som under profven för tomt hus synts särdeles lyckliga, visade sig i det hela sådana, äfven då salongen var tätt besatt. Förnämligast gäller detta om musiken: både instrumenten och stämmorna ljödo mycket klart. Den större scenön tillät också naturligen kören och baletten att visa sig friare och derigenom göra ett fylligare intryck. Hvad detreciterande skådespelet angår, är förhållandet kanske mera tvifvelaktigt, ty de finare nyanserna i spelet iakttogos icke sk väl som förr. Orsaken härtill är dock knappast att söka i salongens och skådeplatsens utvidgning, utan snarare i den förminskning, som kommit prosceniet till del och nödgar skådespelarne att hålla sig längre tillbaka. De kugena nämligen icke korama ända fram till rampen, emedan den främsta delen af prosceniet sluttar brant ned, Likväl är det nog möjligt, säger Fxeirelandet, att det nyai denna riktning icke kommer att vålla större